Fallen ängel

En svuren ed
En fallen ängel
Förbjuden kärlek

Av Becca Fitzpatrick, B Wahlströms

Han är lång, mörk och otroligt irriterande! Han vet inte bara vilka knappar han ska trycka på för att kunna driva mig från vettet, utan allt annat om mig också. Jag menar, vilken kille - vid sina sinnes fulla bruk - skulle gissa på barock som min favoritmusik, och ha rätt? På grund av coach McConaughys lust att tvinga oss att byta biologipartner så måste jag dras med herr hånfullt leende och mystik blick; Patch. Bara hans namn får mig att vilja springa ut ur rummet och gömma mig. Och vad är det han luktar? Lite som cigarretter, fast mörkare; farligare. Cigarrer.
   Nu tittar han på mig igen med det där krokiga leendet. Som om jag är något slags internt skämt! Jag vänder trotsigt blicken tillbaka mot svarta tavlan, men kunde höra hans dämpade skratt i örat. En meter är inte tillräckligt långt ifrån honom. Killen kunde lika bra bära en neonskylt med orden "SPRING" lysande i rött. Så varför känner jag mig så dragen till honom... NEJ! Tänk inte ens tanken Nora!

Nästan hela boken utspelar sig under kvällstid, vilket gav mig känslan av att se allting i svart och vitt i timmar efteråt. Nästan hela dagen gick jag runt som i en halvtaskig 80-tals film. Det enda som saknades var några plommonstop och avbrott i form av myrornas krig. 
   För övrigt var boken väldigt överraskande. Händelseförloppet är så pass ovanligt att man blir förvånad över var i boken saker och ting inträffar, även om man redan läst den en gång innan. Dessutom så förvandlas karaktären Patch - som är ett tydligt kärleksintresse för huvudpersonen - från skurk till hjälte ett flertal gånger under historiens gång, vilket får en att undra hur det hela kommer sluta. 
   Den detalj som jag gillar bäst med Fallen ängel är att man har alla ledtrådar och pusselbitar framför näsan ända från början, men att man ändå inte kan lista ut slutet. Fitzpatrick har lyckats göra en komplicerad berättelse utan att tappa den röda tråden, vilket jag beundrar henne starkt för. 

Antal sidor: 287     Betyg: Ett svårt pussel.

Förr eller senare så EXPLODERAR jag!

Fem ord och ett utropstecken: 
"Döm inte boken efter omslaget!"

Av John Green, Bonnier Carlsen

Jag har hört från många att det inte gillar omslaget, till en början var även jag en av dem. Men saker förändrar dig, särskilt denna boken. John Green har skrivit på ett sådant humoristiskt sätt att - trots att det är en tragisk historia om cancersjuka barn - så kunde jag inte låta bli att sitta och småfnissa genom hela boken. Detta är inte på grund av att han driver med dessa stackars människorna, utan att hans huvudpersoner ser de små glädjeämnen och skämt i livet som man oftast förbiser. Historien rör en verkligen vid hjärtat, och när du lägger ifrån dig boken vill du nästan bara lägga dig ner och gråta över alla som befinner sig i huvudpersonernas situation - för att inte tala om det supersorgliga slutet, som jag inte tänker gå in på i detalj. Avslutningsvis, så lär du dig älska bokomslaget allt eftersom du kommer allt längre in i boken. För trots att det ser ut som en enda röra nu, så kommer du se samband mellan alla dessa bilder som du inte hade kunnat ana redan vid sida ett. 

Antal sidor: 308     Betyg: Sorgsna glädjetorar

Molnfri bombnatt

När krig brutit ut, kan kärleken fortsätta? Och hur lång är man beredd att gå för att skydda den man älskar?

Kärlek, sorg, tillit, svek, rädsla. Rädsla för det förflutna, för nuet och för framtiden. Till slut vill du bara dö, lämna allt bakom dig och aldrig titta tillbaka. Men jag kan inte, jag kan inte ge upp. Livet är det enda jag har kvar som de inte kan ta ifrån mig, inte ens i koncentrationslägret Ravensbrück. Kriget har redan tagit min far, min dotter och mannen jag älskar. Det ska inte lyckas ta mig också.

Följ tyskan Hedwig Maurers liv genom andra världskriget. Se hur levnadsförhållanden förändrar människor man trott sig ha känt, och hur man själv förändras när man pressas till det yttersta.

Nu när jag jag förberett mig för att skriva en bokanalys på denna boken - att den även ska betygsättas bör nämnas (tuggar på naglarna) - känns det som om jag kan hela boken utantill. 
  Jag kan inte säga att den är den bästa boken jag har läst, men den är helt klart inte dålig. Den är välskriven och spännande, men historien är lite för deppig för min smak. När man vet att det i boken faktiskt har hänt tycker jag det blir tungt att läsa. Trots det kunde jag inte sluta läsa den; det hände nya saker hela tiden.
  Den är ingen bok för dem som gillar lättläst, språket är lite gammaldags men lätt att förstå om du är van vid att läsa lite svårare böcker. 

Vår katastrofala historia

Aubrie Eagan - även kallad Brie, Ostbågen, Keso samt andra dåliga ostrelaterade namn - är död. Hon dog 15 år gammal. Av ett svagt hjärta, säger läkarna. Hon har haft svagt hjärta sedan hon föddes. Men Brie vet hur det egentligen ligger till; det var hennes pojkvän som dödade henne. En ända mening tog kål på henne. Ett "jag älskar dig inte," sedan blev allting svart. Brie Eagan dog av ett brustet hjärta.

Av Jess Rothenberg, Raben & Sjögren

Och du som tror att man inte kan dö av ett brustet hjärta. Du tror säkert inte heller att det finns något liv efter detta, ha! Ja... i och för sig, det trodde inte jag heller förrän jag hamnade utanför min favoritpizzeria "A Little Slice of Heaven," i himlen! Nu är jag där, och något "vila i frid" är det inte. Först så har vi Patrick; en sedan länge död, 17 år gammal stamkund på "Slice" som uppenbarligen har som hobby att irritera mig till döds. Sen så har vi det faktum att jag är jäkligt förbannad på min ex-pojkvän Jacob, och då menar jag inte "skriv-ett-argt-brev-ät-en-ask-choklad" arg; jag vill ha hämnd!

Boken är skriven på ett modernt och skämtsamt sätt som till en början är otroligt roligt att läsa, men som kan bli lite uttjatat efter ett tag. Om det är efter halva boken, i slutet eller inte alls beror på läsaren; smaken är som baken - delad. 
   Annars så tycker jag att boken är jättebra. Historien är helt fantastisk - jag menar, vem lyckas komma på något sådant som att en flicka kan dö av ett brustet hjärta. Jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle ha listat ut något som var ens i närheten. Och slutet - jag kan bara säga, wow! Man kan inte se det komma. 
  Omslaget må se lite fånigt ut, men låt inte det påverka ditt omdöme. Insidan är värd att läsas.

Piraternas fånge

"Karta övermina resor från De tio sista länen. Jag tog med London trots att det är nästan översvämmat, och piraternas sumpmarker, fast man måste vara tokig för att åka dit. 
Lilly Melkun
April 2216" 

Av Emily Diamand, Semic bokförlag

Lilly Melkun är en 13 år gammal flicka som lever i en värld. En värld som vi har förstört. För flera hundra år sedan svämmade världen över. Allt som finns kvar är steniga stränder och illaluktande sankmarker - piraternas territorium. Folket i De tio sista länen - en del av det för detta Storbritannien - lever på en skör tråd då de kämpar mot svält och pirat-atacker samtidigt som en tyrannisk diktator styr landet med en järnhand. Endast ett fåtal lärda människor känner till hur det var innan "Kraschen", som översvämmade och förstörde stora delar av hela världen. I De sista tio länen finns det inte ens någon teknologi kvar! Det har till och med gått så långt att folket tror att teknologin är syndig och att användningen av det var anledningen till att förfädernas värld drunknade - bokstavligt talat.

"Farmor säger att efter Kraschen blev folk väldigt arga på datorer och allt det där andra, och det var stora människohopar som gick runt och slog sönder dem. Det finns inga kvar som fungerar någonstans, det är vad pastorn säger."

Boken är tankeväckande, men samtidigt lite fånig - fast på ett bra sätt. Det jag menar är att det är så... löjligt, kanske man kan säga, att ingen kan någonting om teknologi. Om någon, mot förmodan, stöter på till exempel en CD-skiva beskrivs det i boken som " (...) tunna silverplattor med hål i mitten."Eller "Som statyerna av små kvinnor, med blont hår och långa magra armar, som stirrar ut med stora, döda ögon." - barbie-dockor - "Och det finns en annan staty av en tjock gubbe med vitt skägg och röda kläder. Han ser ut som en pirat, för bara pirater klär sig i en ända färg, men på etiketten på sockeln står det 'Sjungande tomte'. Han kanske var en riktigt otäck piratboss som sjöng medan han hackade sönder folk?" Jag fick ett ordentligt skrattanfall när jag läste det sista citatet.

Vem skulle tro att en blandning av klimatfrågor och pirater skulle bli bra, men den här boken är en av de bästa jag har läst på länge. Den är rolig, fängslande och inspirerande - och inte någon kärlekshistoria, så den är okej för för lite yngre läsare. 

Antal sidor: 318     Betyg: Annorlunda

Nästa bok i serien heter Piraternas skatt.

Pojke Flicka

Har du en kusin som går dig på nerverna? När du har läst denna boken kommer du vara glad att det inte är värre - typ, en gangstergrabb med kass attityd som dessutom har blivit förtjust i att klä sig - och bete sig - som en tjej!

Av Terence Blacker, Tiden

Matthew Burton är en tretton år gammal pojke som bor i ett typiskt medelklass samhälle i dagens England. Där bor han tillsamman sina med sina föräldrar, som har lite ombytta roller; Matthews mamma jobbar heltid och hans pappa tar hand om allt hushållsarbete. Förutom det så vill de - och alla andra vuxna - att allt ska vara "normalt"; killar ska vara tuffa och tjejer ska vara snälla. Folk växer upp i tron om att flickor är ömtåliga och försiktiga, och om någonting händer antar man att direkt att det är den närmaste kille inom en hundra meters-radie som bär skulden. Så länge alla är eniga om det så funkar det ganska bra, men strax innan skolan börjar igen efter sommarlovet dör Matthews moster och han tvingas dras med sin ohövlige kusin Sam. Själv tycker Sam att han är den tuffaste killen på planeten, i och med att han är den stora gangstern "Krasch" Lopez' - som sitter i fängelse - son, och han är i desperat behov av att bevisa det. Det råkar också vara så att Matthew är ledaren för "Uthusgänget", det närmaste ett "gäng" som finns i staden, och Sam gör vad som helst för att bli en medlem. Ironiskt nog är Sams utseende gaska feminint; han är kort, spinkig, har blont hår som når honom till axlarna samt att han är mil från puberteten, trots att han är lika gammal som Matthew. Det ger "Uthusarna" en idé. För att Sam ska sluta hänga efter dem ska de ge honom en uppgift som ingen av dem tror att han kommer att acceptera; eftersom ingen i staden vet vem Sam är ska han klä ut sig till en tjej, och dessutom leva som en flicka en hel vecka...

Boken är uppbyggd av bara parallellhandlingar, vilket gör den rolig att läsa eftersom man får se samma berättelse ur många olika synvinklar och med fantasirik variation i skrivandet; baserat på karaktärens personlighet. Pojke Flicka är en tankeväckande bok som skildrar ojämlikhet och genus i dagens samhälle på ett nytt och kreativt sätt. Jag läste boken för första gången när vi hade så kallade "boksamtal" i skolan, och det var nätt och jämnt att jag kunde låta bli att fortsätta läsa längre än till den angivna sidan. 

Antal sidor: 284     Betyg: Tankeväckare

Jag hittade en superbra recension av denna boken på "Älvdalens ungdomsblogg"! 

Utvandrarna (del 2 av bokanalysen)

I den sista delen besvaras frågorna "var", "när" och "varför" - det vill säga var historien utspelar sig; när historien utspelas och varför författaren skrivit boken. Samt att ni får veta vad jag tyckte om boken.

Var?

Ljuder socken

Ljuder socken var en någorlunda stor bygd i Småland. Många som bodde där var bönder, som levde på antingen boskapsskötsel eller åkerbruk, vilket gjorde att större delen av socknens skogar blev nedhuggna för att göra plats åt betesmarker och åkerjord:

”För hundra år sedan stod det ännu täta furuskogar kvar, och lövskog och lövängar utbredde sig över vidlyftiga områden, som nu är hagmark.” s. 7

Man märker att det utspelas i en annan plats i och med att namnet på socknen nämns ett flertal gånger i boken, och att det också skrivs att det händer i Småland, i början av boken. Omgivningarna beskrivs också utförligt, och man märker att samhället som nämns i Utvandrarna inte kan förknippas med den by jag bor i, eller någon av de närliggande städerna här i Skåne. Alla yttre dialoger i boken är också skrivna på gammal småländska, vilket gör att det märks ganska tydligt att boken inte utspelar sig där jag bor. 

Briggen Charlotta

På briggen Charlotta, ett gamalt lastfartyg som under de senaste åren har används som utvandrarfartyg, tillbringade bokkaraktärerna all sin tid på överfarten till Amerika:

”Det var briggen Charlottas sjunde resa som utvandrarfartyg.” s. 243

Skeppet var 40 steg lång och 8 steg bred, vilket inte var mycket större än en bondestuga som var lite större än det vanliga. Ett steg motsvarar cirka en meter, mer eller mindre. Eftersom det var Robert som mätte upp längderna tror jag att det var rätt nära metern, eftersom Robert är en yngling, och därför har vuxit klart på längden någorlunda, en ”normallång” vuxen människas steg brukar oftast vara så långa. Briggen hade ett gaffelsegel, ett trapetsliknande segel som var/ och är än idag utnämnande för briggar. Charlottas galjonsfigur var en träörn som prydde fören:

”Stolt reser sig galjonsbildens fågelnacke: Örnen ser ut över vattenvidderna som om han spanade efter märkena från dem som har seglat före” s. 311

Vilket jag tror symboliserar skeppets styrka och elegans. Vilket jag tycker är två adjektiv som beskriver henne (skeppet) väldigt bra.

Tillvaron på skeppet var allt annat än bra. Väldigt många människor var ombord på det lilla skeppet, vilket gjorde att det blev väldigt trångt när man försökte utföra sina sysslor, så som att städa och laga mat:

”Men det var trångt där uppe också, det var lika trångt i den där kabyssen som i kyrkbänkarna på julottan; Käringarna både satt och stod på varandra.” s. 275

Bristen på utrymme och ansvarsområden, nu när alla bönder, pigor och drängar inte har någon gård att ta hand om, gjorde att de flesta av resenärerna ofta satt sysslolösa, vilket på långt håll påverkar hälsan på ett negativt sätt:

”Under sysslolöshetens timmar satt utvandrarna liksom hjälplösa och stirrade ut över havet.” s. 387

Självklart gick folk och klagade hos kaptenen och sjömännen om detta, men svaret de fick var:

”Det brukar glesna på mellandäck när vi har kommit ett stycke ut på sjön.” s. 360

Det vill säga att många utvandrare inte överlever en resa över Atlanten.

När många människor är tillsammans i ett trångt utrymme en liten stund, brukar det bli rätt så kvavt. Tänk dig att det är så var enda dag, plus doften av spyor från sjösjuka passagerare, otvättade kläder och otvättade människor! Efter ett tag så började det lukta en del på mellandäck, där alla emigranter hade sina sovplatser:

”Varje gång Karl Oskar kom uppifrån den friska luften på däck grinade han illa, när han andades in här nere:

-       Här behövs en klämma för näsan! För den illaka lukten.” s. 275

Sovplatserna var uppdelade med upphängda skynken som avgränsade rummet för familjer, rummet för ogifta kvinnor och rummet för ogifta män. Här låg man om nätterna hopträngd med totala främlingar, tjuvar som hederliga människor, och deras bagage. Även de renligaste av passagerarna bar smuts, då den dagliga vattenransonen knappt räckte till att användas vid tillagning, av de hårda ärter man hade till mat, och till att dricka. Vissa försökte att tvätta sina kläder i det salta havsvattnet. Tyvärr gav det inget bra resultat, när saltet fastnade i klädernas tyg efter torkningen, och dessutom ville inte deras tvättsåpa fungera när de använde havsvattnet. Det var så illa ställt att man tillslut fann löss i nästan alla klädesplagg och hårbottnar som fanns på båten. Men den ohyran hade säkert spridits från bara en person. Då sa kaptenen någonting som jag tycker är väldigt passande:

”Hur kunde det nu vara ställt hemma i gamla Sverige, när till och med lössen hade börjat utvandra till Nordamerika?” s. 324  

Man märker att det händer i en annan del av världen av nästan samma anledningar som nämnts tidigare. De enda skillnaderna var att man beskrev havet och Nordamerikas strand än Ljuder socken, dessutom sa man att man seglade ute på havet nästan var enda sida i boken efter att huvudpersonerna stigit på skeppet.  

När?

Om man bortser från att Vilhelm Moberg har varit noggrann med att berätta vilket årtal bokens händelser utspelas i, till exempel:

”Men en natt på hösten 1848 inträffade en sällsam händelse i Kärragärde.” s. 87

så märker man det genom följande:

Människorna i boken levde som man gjorde på 1800-talet. Majoriteten av befolkningen var bondefolk. Trots att den industriella revolutionen, som den senare kom att kallas, hade pågått en del år hade övergången till industrialismen inte inträffat i Sverige ännu. Det innebar att man fortfarande var beroende av skördarnas välfärd för att kunna överleva:

”… än de fleste av Englands fabriksarbetare och de fleste bönder i Europa.” s. 69

”Charlotta möter, nu dagligen andra fartyg på sin väg, seglare och järnångfartyg…” s. 435

Religionen var också väldigt viktig för människorna i boken, vilket den är för väldigt få infödda svenskar idag. Religionen var den Evangeliska - lutherska läran och prästerna, som var alla människor övermäktig för att hans makt var förordnad av gud (lägg märke till att jag säger ”hans”, kvinnor var inte tillåtna att vara präster, de skulle trots allt vara männen underlydiga), tolererade inte att någon annan religion utövades. Därför var det ingen vidare religionsfrihet, för andra religioner ansågs syndiga, och de personer som utövade dem eller struntade i ”den rätta tron” troddes vara besatta av djävulen och skickades till dårhuset. Detta skedde också om en person utan prästämbete förklarade bibelns ord för andra, eftersom det var prästens uppgift och ingen annans. Det var på grund av religionen som man skulle lära sig att läsa, vilket kön man än var. Man skulle kunna läsa bibliska texter. Men det var inte mer än så man behövde veta, så därför var väldigt få skrivkunniga, särskilt kvinnor:

”Av kvinnorna var ringa del skrivkunniga; ingen visste vad bruk kvinnokönet kunde ha av skrivkonsten:” s. 11

Man skulle också vara lydig kungen, för att även han var utsedd av gud:

”… och den överhet som finnes är förordnad av gud.” s. 9

Vilket man inte tror idag. Idag är det till och med så att Sveriges kungafamilj är mer som en symbol för Sveriges monarki, och inga ledare.

Om man bröt någon av lagarna, framför allt de religiösa, skulle man hamna i helvetet i nästa liv. Därför var väldigt många människor rädda för att gör något fel.

Varför?

Vilhelm Moberg har själv vuxit upp på1800-talet, och har därför sett saker som sker i boken med egna ögon. Jag tror att hans främsta motivation till att skriva boken och dess efterföljare, var för att unga idag inte vet hur hårt det egentligen var att leva på hans tid. Innan hans böcker fanns det väldigt få om just utvandringen till Amerika, som är en stor händelse i Sveriges historia och kom att påverka en stor del av Sveriges framtid. Att få veta hur svårt man hade det förr får också en att uppskatta hur bra man har det själv. För trots allt finns det människor än idag som har det svårt, både ekonomiskt och inom religionen. Gällande identitets- och livsfrågor i boken har jag redan skrivit en del under rubriken När? som kan sammanfattas som:

¨     Det fanns ingen religionsfrihet, eftersom folk var rädda att de skulle hamna i helvetet om de inte lydde prästens ord.

¨     Kvinnorna skulle vara männen lydiga, och fattiga och föräldralösa barn utackorderades. Det betyder att mannen var den som styrde, både landet och i hemmet. En bondefru skulle göra som sin make sa oavsett vad.  

Människorna levde för att tjäna Gud, och riktigt goda gärningar var sådant som Jesus hade gjort mot folket enligt bibeln, så man försökte oftast efterlikna honom. Man var också väldigt konservativa. En son skulle bruka jorden, precis som fadern hade gjort. Man gjorde det alltid på samma sätt som innan, vilket var det enda sättet man visste fungerade. Det var helt enkelt så att man var rädd för att testa nya saker.

Egna åsikter om boken

Vad mig beträffar var boken lärorik och spännande i och med att det var så mycket som jag inte kände till innan jag läst den. Däremot var vissa delar av boken långtråkiga eftersom det tog ett tag innan berättelsen fortsatte. Men trots att den innehöll så mycket fakta så var handlingen intressant, och det är en bok som jag hade kunnat läsa bara för nöjes skull.

¨     Däremot förstod jag inte riktigt de yttre dialogerna. De var skrivna gammeldags småländska, vilket gjorde de flesta av orden som man ”sa” i boken svårtydliga.

Den är ingen bra bok för de som gillar lättlästa böcker. För jag kan lugnt konstatera att den är en utmaning, men att man inte ångrar att man har läst den.   

Utvandrarna (del 1 av bokanalysen)

Idag satt jag och skummade igenom min dator och hittade en bokanalys jag hade gjort på svenskan förra terminen. Jag hade till och med gjort några dikter inspirerade av boken jag hade läst. Om jag får säga det själv så blev de riktigt bra. Bokanalysen är jäkligt lång, så jag tänkte dela upp den på två inlägg. Då får ni dessutom en chans att sukta lite efter fortsättningen. Första delen beskriver de olika karaktärerna i boken:

Inledning

Jag har läst den fantastiskt välskrivna - och otroligt långa - boken Utvandrarna. Den är den första boken i en serie på fyra böcker, skriven av Vilhelm Moberg - en av Sveriges mest kända författare.

Vad?

Året är ca 1850. Sveriges bondefolk kämpar för att överleva den rådande svälten. Skördarna är dåliga och allt fler har inte råd med mat på bordet. Det är då som folk börjar hoppas på ett mirakel, någonting som kan förbättra deras tillvaro. De flesta ber till gud och fortsätter arbeta hårt för att kunna överleva. Men andra modiga bönder beger sig till det mytomspunna Nordamerika, där gräset är grönare, skörden är bättre och man äter sig mätt var enda dag. Det är bara ett problem, man måste segla en månaders lång färd över den fruktade Oceanen. En resa många av dem inte kommer att överleva. 

Trots detta far bröderna Karl Oskar och Robert, från Ljuder socken i Småland, iväg mot Amerika tillsammans med sin familj och sina vänner. En livsomvälvande resa som kommer att pröva dem på fler sätt än någon av dem hade kunnat ana.

Vem?

Huvudpersonerna i boken är bröderna Karl Oskar och Robert Nilsson, vars uppväxt man får följa genom boken.

Karl Oskar

Karl Oskar är makarna Nils Jakobs Son och Märtas äldsta son. Han är döpt efter kung Karl Johan, som satt på tronen när Karl Oskar föddes, och den dåvarande kronprinsen Oskar. Detta för att det ansågs bringa tur att döpas efter kungligheter. Han föddes även med den omtalade ”Nilsanäsan”. Ett släktdrag som gav tur till alla av Nils ättlingar som ”bar” den:

”Därtill kom att Karl Oskar, den förstfödde sonen, redan före dopet, vid födseln, hade fått som arvdel den turbringande näsan, Nilsasläcktets stora näsa.” s. 17

(Nils var den första ägaren till gården Mjödahult, där hans ättlingar kom att bo ända till Karl Oskars tid)

Karl Oskar var ända sedan barndomen egensinnig och väldigt envis:

”Det hände att han i arbetet inte gjorde som fadern befallde, utan såsom han själv tyckte…”

s. 17

… eller…

”Sedan Karl Oskar kunde knäppa upp sina byxor själv när han behövde pissa, hade han aldrig bett sina föräldrar om råd eller hjälp.” s. 127

Men gällande flytten till Amerika var han tveksam, även om det var hans egen idé. Det innebar trots allt en stor risk att resa över Oceanen, men han var säker på att han, hans fru och deras tre barn skulle få det mycket bättre i Nordamerika. Trots allt kunde det inte bli mycket värre hemma i Sverige, skörden var dålig och de blev bara fattigare för varje dag som gick. Det skulle inte dröja länge förrän någon av dem dog av svält:

”Hur de än mödade sig och strävade, kunde de aldrig förkovra sig här i Kopamoen.” s. 122 Men trots hans argument kunde inte hans hustru hålla med om att det var det var det bästa för familjen, och Kristina (hans fru) var en av de få personer som han faktiskt lyssnade någorlunda på, eftersom han hade stor respekt för henne. Men när deras äldsta dotter Anna, som bara var fyra år, dog på grund av svälten, ändrade Kristina sin ståndpunkt. Hon var fortfarande tveksam, men nu hade Karl Oskar bestämt sig för att de skulle flytta. Han vägrade låta någon av deras barn dö som Anna gjorde.

Alla i socknen försökte råda honom att låta bli att åka. Men när han vägrade att lyssna började folk tro att han var galen. Allt fler saker sades bakom ryggen på honom. Oftast var det sådant som:

”Karl Oskars stora näsa pekade så långt ut, att det blev för trångt för honom att vända sig här i socknen.” s. 161

Men när han fick reda på det lät han det bero, det gjorde honom inget.

Allt detta kan göra att han låter väldigt självisk, men faktum är att han bryr sig väldigt mycket om sin familj:

”Medan Kristina låg till sängs tog fadern ensam hand om barnen; de var krya och livaktiga och for inte illa av sjön.” s. 351

Mina tankar om Karl Oskar

Karl Oskar verkar helt klart vara en modig person som inte bryr sig om andras tankar om honom. Han verkar vara en bra vän, stöttande och lojal. Men hans envishet kan nog förnärma de flesta personer, jag själv blir rätt irriterad på sådana personer som tror att de vet bättre än alla andra. Dessutom kan han inte klara av allting själv, vilket han inte riktigt verkar ha förstått riktigt än.

 Robert

Robert Nilsson är Karl Oskars 10 år yngre bror och Nils och Märtas tredje barn, född tre år efter systern Lydia, som stannade hemma i Småland med deras föräldrar i stället för att flytta till Amerika. Precis som sin äldre bror var Robert en bongstyrig pojke. Han brukade ofta springa iväg så fort han fick chansen. Även om det bara var utåt hagen tog det timmar för hans föräldrar att hitta honom när han väl var borta:

”Om inte någon hade uppsikt över honom, så försvann han ut i hagen och gömde sig.”

Detta för att det tydligen var massor av enbuskar där:

”Han gav sig i väg utåt hagen, och de kunde få leta i timtal efter den lille bland de täta enbuskarna.” Båda citaten finns på s. 34

När han senare blev dräng hos en man vid namn Aron på Nybacken startade han sin första dag med att rymma, innan han ens hade börjat på tjänsten. Det slutade med att han blev funnen och fick börja jobba hos Aron i alla fall. Men Rober var fast besluten att rymma. En dag när han skulle rensa ett dike, fick han för sig att han kunde hänga mössan på spaden och lägga sig ner för att vila, så skulle det se ut som om han jobbade om han rörde spaden lite då och då. Den lyxen varade tyvärr inte länge. När Aron kom på sin dräng med att lata sig gav han honom en saftig örfil, som gjorde att det började ringa i örat. Den händelsen gjorde honom nästan lomhörd på det öra där örfilen träffade, men hans tankar om det var följande:

”Men jag vet att mitt öra blir friskt igen när vi kommer fram till Amerika.” s. 289

Trots detta var han en väl skolad pojke, eftersom han älskade att läsa böcker:

”Skolmästarn hjälpte honom gärna: Robert var det enda av hans skolbarn, som läste böcker alldeles frivilligt.” s. 66

Det beteendet var rätt så udda på den tiden. Folk skulle kunna läsa bibeln, och kanske någon enstaka tidning, men mer än så var inte nödvändigt för att kunna överleva. Därför nöjde sig de flesta med det, men Robert älskade att läsa faktaböcker. Särskilt en bok väckte hans intresse, en bok om Amerika. Det var därifrån Robert fick sina tankar om att emigrera till Amerika ifrån.

Robert kan man säga är lite av en liberal. Han vill inte vara någon annans underlydnad, det vill säga dräng, som tjänar under sin herre och kronan. Han verkar också vara lite lat av sig, vilket kanske är en anledning till varför han inte vill arbeta som dräng. Då man får jobba hårt var dag, förutom vissa få fridagar, som vissa kanske inte fick:

”En dräng fick inte var någon dissgris, för han fick inte lämna tjänstestället utan lov av husbonden.” s. 55

Mina tankar om Robert

Enligt mig är Robert snäll och trevlig, men ganska tillbakadragen. På den tid som han levde verkade det vara en rätt så stor press på pojkar, eftersom de skulle kunna försörja sina familjer när de växer upp. Jag har intrycket av att han inte bryr sig om det. Det jag vill säga är att det tycks som om att han vill vara sin egen herre här i livet.

Karl Oskars och Roberts relation till varandra

Trots att de är bröder vet de väldigt lite om varandra, inte bara för att Karl Oskar är tio år äldre, utan för att Karl Oskar flyttade hemifrån när Robert bara var en liten pojke. Det var nämligen så att Karl Oskar började gräla med sin pappa om att han inte gjorde sina sysslor som han skulle. En dag fick han nog och började arbeta som dräng på en annan gård. Karl Oskar kom inte tillbaka förrän hans pappa blev skadad och var tvungen att ge gården till honom. När detta hände skulle Robert precis börja jobba som dräng själv och flyttade därför hemifrån då brodern tog över gården.

Bröderna verkar ha stor respekt för varandra. De litar på varandra och tar hand om varandra, men de verkar inte känna varandra så väl. Syskon brukar känna till nästan allting om varandra, till exempel vad man gillar att göra på fritiden eller om den andre har fått problem, men jag tycker att det verkar som om att Robert och Karl Oskar inte har en så bra relation.

Genom dina ögon

Föreställ dig jorden... som en planet utan krig. Utan svält. Där alla behandlas med respekt. Ingen dricker alkohol eller tar droger och ingen använder våld av något slag alls. Ingen. Världen är underbar som sådan, det enda problemet är; att det inte är vår värld längre.

Det börjar med slutet, slutet för människan vars kropp hon tagit över. Hennes kropp. Början är slutet, så är det alltid, och det är hon beredd på. Men ingen hade kunnat förbereda henne på vad som kom att hända sedan. All den smärta som hennes värdkropp, nej; hennes kropp - Vandrarens kropp, hade fått uthärda. Och ännu värre... den förra ägaren av kroppen - Melanie - "pratar" med henne och kämpar emot henne. En omöjlighet som Vandraren måste stå ut med för att kunna få ut information om de sista levande människorna på jorden. Något som Melanie är fast besluten att dölja.

Av Stephenie Meyer, Damm förlag

De så kallade "själar" är i grund och botten fredliga varelser. De har inga naturliga fallenheter för våld eller förstörelse och de kan inte heller ljuga. De har dessutom inte någon hierarki; eftersom de ser varandra som jämnlikar. Trots detta är deras enda chans att överleva; krig. Deras kroppar består bara av silvriga snören, oförmögna att överleva exponerade för det alla universums världar har att erbjuda. Men deras hoptrasslade kroppar är perfekt för att ta över andras. Att ta sig in i andras medvetande, koppla in sig till olika nervcentra, ta över var enda cell i en kropp, oavsett vilken slags varelse det är. Hittills har de tagit över nästan nio världar, den ena mer fantastisk än den andra. Men den mest underbara platsen av dem alla bjöd också störst motstånd; Jorden. En övertagning som tycktes vara enkel förvandlades till ett blodbad då människorna väl blev medvetna om vad som hände, men tyvärr så var det då redan försent. Kriget om vår värld är förlorat. 

Men kampen om framtiden fortsätter i skuggorna...

Om ändå jorden kunde vara perfekt. Varken våld eller svält. Men vore det inte otroligt tråkigt? Jag menar, om man inte fick lite dåliga nyheter då och då så skulle man ju inte uppskatta det bra som händer lika mycket. Jag säger inte att man ska spränga atombomber dagarna i ända, men bryta ett ben eller misslyckas på ett matteprov räknas också som dåliga nyheter. Boken har en stark och tankeväckande handling som får en att uppskata den värld vi lever i och som får mig att önska att jag vore mer mån om, inte bara naturen, men också personer i min omgivning. Tack vare den annorlunda handlingen har Meyer lyckats få in många intressanta inre dialoger och hon har klarat av att skriva boken på ett skojfriskt sätt, precis som alla hennes böcker, trots att berättelsen är allvarlig. Två tummar upp. Jag önskar att jag hade en tredje hand också! 

Antal sidor: 606      Betyg: Fastklistrad

Erebos

"Erebos är ett spel.

Det iakttar dig,

det talar med dig.

det belönar dig,

det prövar dig, 

det hotar dig.

Erebos har ett mål: 

Det vill döda."

Reglerna är enkla:

1. Om du blir dödad i spelet så åker du ut. 
2. Om du inte utför dina uppgifter så åker du ut. 
3. Om du berättar för någon om spelet så åker du ut. 
4. Och när du väl är ute ur spelet kan du inte komma in igen, någonsin.

Ursula Poznanski, Opal

Historien är utdragen vilket gör boken tråkig, men den är skriven på ett beskrivande och fängslande sätt eftersom inget blir som man väntat sig. Slutet är det mest överraskande jag någonsin läst, man kan aldrig ana vad som händer i slutet, vilket väger upp resten av boken. Om du fortsätter att läsa även om du tycker att berättelsen är tråkig så kommer du inte bli besviken.

Antal sidor: 422     Betyg: Överraskande

I taket lyser stjärnorna

Av Johanna Thydell, Natur och Kultur

Om du dör mamma, då tar jag självmord.
Det gör jag.
Då tar jag självmord.
Nej, förresten. Det heter inte ta självmord.
Det hetter begå självmord
och det heter ta livet av sig.
Alltså.
Om du dör mamma, då tar jag livet av mig.

dikt av: Jenna Wilsson
ämne: svenska
klass: 7C

I boken "I taket lyser stjärnorna" skildrar författaren en stereotypisk högstadieskola i dagens Sverige. Det är en skola där de populära super sig fulla varje helg och röker på rasterna - där kan man hitta Ullis-knullis med de stora brösten omgiven av sina beundrare - och alla som inte gör det blir utfrysta, till exempel Mongo-Malin som alltid håller sig för sig själv. Någonstans där emellan finns Jenna. Hon är inte populär nog för att kunna hänga med 9:orna, särskilt inte "Sakke snygg snygg snygg", som Ullis eller mobbad som Mongo-Malin. Jenna varken röker eller dricker och hon har inte många kompisar, egentligen så har hon bara en kompis. Men hon hade haft det ganska bra ändå, om nu inte Jennas mamma hade haft cancer.

Omöjlig kärlek, intriger och drama. Det perfekta receptet för en bra ungdomsbok. Historien är fängslande och väl genomtänkt, dessvärre är den skriven utan många personliga pronomen och med ett flertal uppretningar - exempelvis "Sakke snygg snygg snygg" - vilket jag tycker är lite irriterande. När jag läser böcker skrivna på det sättet blir jag yr, antagligen för att jag inte är van vid det, men efter hand vänjer man sig.

Antal sidor: 222     Betyg: Gråtfest

39 clues - spelet

Jag har glömt att nämna en liten detalj i förra inlägget; serien "39 clues" går troligtvis inte att låna på bibliotek eftersom det ingår spelkort med böckerna. Spelkorten ger en ledtrådar som man kan använda i ett spel som finns på deras hemsida; www.the39clues.se
Jag har aldrig provat spelet så om ni är intresserade får ni köpa böckerna och logga in.

39 clues

Föreställ dig att en okänd man kommer hem till dig och berättar att du tillhör en av de mäktigaste familjerna i historien.

Egmont Kärnan

Syskonen Dan och Amy Cahill sitter i ett rum omgivna av släktingar de inte vetat om. En okänd man står i kortänden av rummet bakom ett bord täckt av en vit silkesduk. Han harklade sig och sorlet av röster lade sig. "Jag är William McIntyre, madam Cahills advokat och testamentsexekutor." Han sa något mer, men det glömde båda barnen bort när han senare visade en film på deras mormor - Grace Cahill. Hon nämnde en stor skattjakt, en utmaning på liv och död. Ingen av dem hade väntat sig något sådant, de hade snarare hoppats på en personlig hälsning eller ett "Dan och Amy, jag är så stolt över er. Jag önkar jag kunnat leva längre och se er växa upp." Hon var trots allt deras närmaste familjemedlem, förutom hennes syster Beatrice som tycker att barn är ett stort slöseri med tid. Men varför skulle Grace vara stolt över dem? De är bara ett par medelklassungar utan vare sig pengar eller talanger, och utan föräldrar. "Ni kan givetvis tacka nej till utmaningen. Om ni gör det kommer ni att mottaga det som finns under er stol", fortsatte mr McIntyre. "Vad ni nu håller i er hand är en bankväxel. Den kommer bara aktiveras om och när ni avstår från ert anspråk på utmaningen. Om ni så väljer, kommer var och en att kunna lämna det här rummet med en miljon dollar och aldrig mer behöva tänka på Grace Cahill eller hennes sista vilja. Eller... så kan ni välja en ledtråd - en enda ledtråd som kommer att vara ert enda arv. Inga pengar. Ingen egendom. Bara en ledtråd som kanske kan leda er till den viktigaste skatten i världen och göra er mäktigare än vad som någonsin går att föreställa sig..."

Amy och Dan valde förståss ledtråden, och utan pengar och utan förmyndare reser de nu till världens alla hörn i jakt på de 39 ledtrådarna som visar vägen till den stora skatten. En skatt som kommer att göra den som innehar den till den mäktigaste människan någonsin. Men kommer de överleva när de kämpar mot familjemedlemmar som är villiga att utnyttja alla medel - till och med döda - för att vinna?

"39 clues" är en rafflande berättelse och det är allt annat än troligt att du kommer bli uttråkad av de här böckerna. Däremot kan man bli lite snurrig om man inte klarar av att hålla koll på alla händelser. Personligen har jag inget problem med det så jag tycker det bara är ett plus. "39 clues" är en serie på tio böcker. Varje bok är skriven av olika författare, vilket gör varje bok unik och ger en annorlunda variation i serien. Böckerna är korta men det försämrar inte kvalitén på verken, men det är dock en del utläggningar kring vad som hänt i tidigare böcker när man kommit en bit in i serien. Den första boken i serien heter "Benknotornas labyrint" och är skriven av Rick Riordan.

Antal sidor: ca 215 per bok, max 330 (och det är bara sista boken som är så lång)