De utvalda - Tankeläsaren

En förklädd prins med en mörk hemlighet, en ondskefull kung och en särling med dödandets gåva...

Av Kristin Cashore, Månpocket

Kära vän,

jag vet inte om du önskar läsa detta brev, framför allt sedan det jag ska skriva inte är särskilt uppmuntrande. Men alltefter den senaste veckan har fortlöpt nödgas jag någon att dela min oro med.

Gårdagens uppdrag fortlöpte som planerat; vi befriade prinsen av Lienid utan att någon omkom - och för en särling med dödandets gåva, som jag själv, är det en stor bedrift. Dessvärre så var den gamle mannen utmärglad av bravaderna och kunde inte ge oss någon information gällande förövaren som kan vara till nytta för Rådet. Han eskorteras nu till min farbrors slott, självklart utan dennes vetskap, för att återställa hälsan.

Men det var en man - antagligen en särling med stridens gåva - som kämpade ovanligt skickligt. Det grämer mig att säga att han, för en sekund, hade övertaget i vår kamp. Men dock, så lät han mig gå, bara sådär! Jag vet inte om jag kan lita på honom, men jag måste. För nu vet han vem jag är, trots allt så är lady Katsa den enda kvinnan i alla de fem kungadömena som kan slå ut en hel vaktstyrka utan att bli upptäckt. Och om min farbror, kung Randa, får reda på att jag har trotsat hans order så vet jag inte vad som kan hända.

Unik och tankeväckande berättelse i ett använt och slitet format. 
   Tanken att det finns en ny "ras" vid namn särlingar som har unika krafter är genial, och jag älskar detaljen att varje särling har olikfärgade ögon. Men varför hela köret med fem medeltida kungadömen där kungarna är ännu dummare än den andra? Är det bara jag eller har vi hört det konceptet förut. Frågar du mig så börjar det bli lite uttjatat. 
   Annars så var berättelsen bra skriven med ett gott flyt - det vill säga att man aldrig tappade bort den röda råden. Däremot så var historien så pass utdragen att den röda tråden antagligen har en mer rosa nyans. 
   Så sammanfattningsvis så kan man säga att det är en bra medelmåtta; inte dålig men inte heller den bästa. 

Antal sidor: 479     Betyg: Bra medelmåtta

House of Night - Vampyrens märke

"Zoey Montgomery! Natten har valt dig. Din död ska bli din födelse. Natten kallar på dig. Lyssna till Hennes ljuva stämma. Ditt öde väntar dig i Nattens hus!"

Av P.C. Cast och Kristin Cast, Månpocket.

Ja Gud, Nyx eller vem det nu är som är där uppe. Jag vet att jag klagade en del på det där geometriprovet, och att jag kanske råkade säga något i stil med att jag skulle ge vad som helst bara jag slapp göra det, men du om någon borde vetat att jag inte ville bli en vampyr för det! Du måste sluta upp med att ta allting så bokstavligt. Dessutom fattar  jag inte hur detta - jag gnuggar min ömmande panna, där jag vet att märket av en safirblå månskära nu befnner sig - ska kunna göra mig annorlunda. Jag känner mig precis som jag gjorde för två sekunder sedan, för två dagar sedan och för två år sedan - om man bortser från den sprängande huvudvärken. Och nu så måste jag flytta långt hemifrån till ett dumt internat kallat "Nattens hus" - bara namnet talar för sig självt -, även fast tanken på att aldrig behöva se styvlosern John Heffer någonsin igen är ganska lockande (och ja, han heter verkligen Heffer. Det gör tyvärr min mamma också, eftersom de gifte sig för tre år sedan - urk, förrästen). Jag har bara en fråga till dig, om du lyssnar; kan det bli värre?!

Vampyrens märke är skriven på ett roligt och kreativt sätt som gör att varje mening i boken lätt kan ha tagits direkt från en tonårings hjärna, till exempel "[...] han stod där med munnen fladdrande vidöppen och stirrade på mig som om jag just fött fram en hel kull flygande grisar."
   Historien är dramatisk och - precis som alla andra vampyrböcker - ganska konstig men jag kunde relatera till åtminstone 95% av alla händelser i boken. Den fick mig både att skratta och att gråta, och även om jag älskar Twilight så måste jag erkänna att P.C och Kristin Casts bok utan tvekan delar första plats med den i vampyrdrama kategorin (inte för att det finns så många böcker som jag har läst i den kategorin, men det är tanken som räknas).

Antal sidor: 344     Betyg: Twilight, släng dig i väggen.