Den sista utvägen

Är det en pedofil? Eller en inbrottstjuv? Det kanske bara är ett djur... ja, så måste det vara. Det finns säker många konstiga djur här ute i ingenstans. Men det är konstigt, skuggan verkade nästan flyta fram över marken. Mörkret måste ha spelat mig ett spratt. Mörkret. Mörkret i Vägsände är farligt, det är ingen tvekan om saken.

Av Karina Berg Johansson, Rabén och Sjögren

Efter månader nerbäddad i en obekväm sjukhussäng, drömmandes om civilisationen utanför fönstret så är det hit de skickade mig, till Vägsände? Bara namnet talar för sig självt; litet, obetydligt och ensamt.  Jag struntar i att den här dumma byn är min mammas - min döda mammas - barndomshem, jag ska härifrån. De där envisa advokaterna kan inte tvinga mig att stanna med moster Henry, jag kan klara mig själv! Här behövs ingen okänd släkting som tar hand om mig. Om jag har överlevt en bilolycka så kan jag överleva vad som helst, eller hur? Jag ökade takten så att cykelns hjul nästan lyfte från asfalten. Svetten började sakta rina nerför ryggen i takt med att solen sjönk närmare horisonten. Alla skuggorna smälte ihop tills landsvägen täcktes av ett oroväckande dunkel. Jag måste komma hem innan mörkret faller, annars kommer moster Henry flå mig levande. Flåsandes störtade jag förbi en oändlig skog, då buskarna i vägkanten exploderade  i en kaskad av löv och en mörk varelse störtade mot mig. Cykeln krängde till när jag duckade för de sylvassa klorna och en stickande smärta spred sig över pannan. I ögonvrån såg jag varelsen närma sig men jag stod som fastfrusen i marken. Jag kände en hand mot min axel när en vedervärdig stank sköljde över mig, och jag slog till. Med alla mina krafter slog jag ut i mörkret och kände hur mina naglar sjönk i i mjukt skin. Skriken ljöd mellan träden grenar...

Den sista utvägen påminde mig faktiskt väldig mycket om Twiligt i början, och det var antagligen därför som jag inte tyckte om det. Jag satt bara och väntade på att Edward skulle hoppa fram bakom ett hörn eller att Bella skulle ringa på dörren. Men, efter si sådär halva boken så var jag såld. All Twilight-feeling var som bortblåst och bokens rykte som skräckromans gjorde sig påmind, och jag älskade varje minut av det! Tyvärr så var det många tillfällen då jag var nära på att ge upp, i och med att första halvan var obotligt långdragen, men jag ångrar inte att jag plöjde igenom det. 

Antal sidor: 382     Betyg: Värt besväret!

Vår katastrofala historia

Aubrie Eagan - även kallad Brie, Ostbågen, Keso samt andra dåliga ostrelaterade namn - är död. Hon dog 15 år gammal. Av ett svagt hjärta, säger läkarna. Hon har haft svagt hjärta sedan hon föddes. Men Brie vet hur det egentligen ligger till; det var hennes pojkvän som dödade henne. En ända mening tog kål på henne. Ett "jag älskar dig inte," sedan blev allting svart. Brie Eagan dog av ett brustet hjärta.

Av Jess Rothenberg, Raben & Sjögren

Och du som tror att man inte kan dö av ett brustet hjärta. Du tror säkert inte heller att det finns något liv efter detta, ha! Ja... i och för sig, det trodde inte jag heller förrän jag hamnade utanför min favoritpizzeria "A Little Slice of Heaven," i himlen! Nu är jag där, och något "vila i frid" är det inte. Först så har vi Patrick; en sedan länge död, 17 år gammal stamkund på "Slice" som uppenbarligen har som hobby att irritera mig till döds. Sen så har vi det faktum att jag är jäkligt förbannad på min ex-pojkvän Jacob, och då menar jag inte "skriv-ett-argt-brev-ät-en-ask-choklad" arg; jag vill ha hämnd!

Boken är skriven på ett modernt och skämtsamt sätt som till en början är otroligt roligt att läsa, men som kan bli lite uttjatat efter ett tag. Om det är efter halva boken, i slutet eller inte alls beror på läsaren; smaken är som baken - delad. 
   Annars så tycker jag att boken är jättebra. Historien är helt fantastisk - jag menar, vem lyckas komma på något sådant som att en flicka kan dö av ett brustet hjärta. Jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle ha listat ut något som var ens i närheten. Och slutet - jag kan bara säga, wow! Man kan inte se det komma. 
  Omslaget må se lite fånigt ut, men låt inte det påverka ditt omdöme. Insidan är värd att läsas.