Hungerspelen

Må oddsen alltid vara er gynnsamma.

Av Suzanne Collins, Bonnier Carsen

Ett krig för frihet satt marken i brand, och landet gick förlorat. Ur askan reste sig Panem.
   För att säkra framtiden delade regeringen in folket i 13 distrikt, alla specialiserade på utvinning av specifika råvaror, och en huvudstad där invånarna fick leva i lyx.
   Dessvärre blossade hatets flamma mot regimen upp än en gång. I det krig som följde led distrikten stora förluster, och distrikt 13 utplånades.
    För att landet inte ska splittras än en gång beslöt regimen att sätta distrikten under tung bevakning. Ingen av invånarna fick gå utanför angivna gränser eller strida mot auktoriteten. Alla rebeller straffades hårt.
   Men den värsta bestraffningen regeringen skapade, var Hungerspelen.

74 år senare antas Katniss Everdeen till Hungerspelen, och tvingas i direktsänd TV strida på liv och död mot främlingar, allierade och en gammal vän.
   24 ungdomar går in på arenan, men bara en kan komma ut.

Har du inte läst Hungerspelen så är det hög tid att göra det nu. Historien må verka deprimerande - och det är den också - men är så pass bra skriven att man inte inser det förrän man läst klart.
   Den förutsägbara korrupta regeringen har en nyskapande twist som fångar läsaren. Jag vågar påstå att det var lika svårt att lägga ifrån sig den andra gången jag läste den.
   Kort sagt; LÄS DEN!!!

Antal sidor: 304     Betyg: Hungrar efter mer

Delirium

Människor som inte har genomgått behandlingen är grymma och nyckfulla, våldsamma och själviska, olyckliga och grälsjuka. Det är inte förrän deras instinkter och grundläggande känslor är under kontroll som de kan bli lyckliga, generösa och goda.

Av Lauren Oliver, Bonnier Carlsen

Journal - invånare 344-194-303-2878

Namn: Magdalena Ella Haloway

Födelsedatum: 03-09-2095, klockan 07:43

Bakgrund: 

Uppvuxen i den mindre utvecklade delen av Portland, Amerika.

Kommer från familj med anlag för deliria. Modern fortfarande smittad efter upprepad behandling, och begick självmord på grund av sin åkomma. Objektets äldre syster är botad och har inte visat några fortsatta symtom för behandlingen.

Nuläge: 


Inga tidigare- eller kroniska sjukdomar, allergier eller fobier har uppvisats.

Inga brottsliga aktiviteter har rapporterats i samband med objektet.

Har visat akademisk talang.

Intresserad av fotografering, löpning och vänskapligt umgänge.

Vidare information saknas då Utvärderingen avbröts av De ogiltigas protest. Detta var snabbt omhändertaget av laboratoriets säkerhetspersonal och Utvärderingarna kommer återupptas snarast. 


Objekt har ej visat symptom på amor deliria nervosa.

Boken var välskriven och bara tanken att kärlek kan vara en sjukdom är genial, men ändå så var jag inte särskilt förtjust i boken. Handlingen var förutsägbar till den gräns att jag - i grova drag - visste vad som skulle hända i boken redan på sida fem, och karaktären Lena (även kallad Magdalena) var rent ut sagt irriterande. Vid flera tillfällen ville jag bara sträcka mig in i boken och ruska till henne! Hon agerade precis tvärt emot vad man ville och var enligt mig onödigt envis. 
   Och efter allt detta, vad tror ni författaren gör då? Jo, hon skriver ett så fantastiskt slut så att det inte är sant! Till skillnad från resten av boken så var det mil ifrån vad jag hade väntat mig, och jag kan ärligt säga att jag storbölade när jag läste sista sidan. 
   Trots att boken ur min synvinkel endast var en medelmåtta, så kan jag inte vänta på nästa bok. Jag MÅSTE få reda på vad som kommer hända härnäst! 

Antal sidor: 466     Betyg: Förutsägbar

Fallen ängel

En svuren ed
En fallen ängel
Förbjuden kärlek

Av Becca Fitzpatrick, B Wahlströms

Han är lång, mörk och otroligt irriterande! Han vet inte bara vilka knappar han ska trycka på för att kunna driva mig från vettet, utan allt annat om mig också. Jag menar, vilken kille - vid sina sinnes fulla bruk - skulle gissa på barock som min favoritmusik, och ha rätt? På grund av coach McConaughys lust att tvinga oss att byta biologipartner så måste jag dras med herr hånfullt leende och mystik blick; Patch. Bara hans namn får mig att vilja springa ut ur rummet och gömma mig. Och vad är det han luktar? Lite som cigarretter, fast mörkare; farligare. Cigarrer.
   Nu tittar han på mig igen med det där krokiga leendet. Som om jag är något slags internt skämt! Jag vänder trotsigt blicken tillbaka mot svarta tavlan, men kunde höra hans dämpade skratt i örat. En meter är inte tillräckligt långt ifrån honom. Killen kunde lika bra bära en neonskylt med orden "SPRING" lysande i rött. Så varför känner jag mig så dragen till honom... NEJ! Tänk inte ens tanken Nora!

Nästan hela boken utspelar sig under kvällstid, vilket gav mig känslan av att se allting i svart och vitt i timmar efteråt. Nästan hela dagen gick jag runt som i en halvtaskig 80-tals film. Det enda som saknades var några plommonstop och avbrott i form av myrornas krig. 
   För övrigt var boken väldigt överraskande. Händelseförloppet är så pass ovanligt att man blir förvånad över var i boken saker och ting inträffar, även om man redan läst den en gång innan. Dessutom så förvandlas karaktären Patch - som är ett tydligt kärleksintresse för huvudpersonen - från skurk till hjälte ett flertal gånger under historiens gång, vilket får en att undra hur det hela kommer sluta. 
   Den detalj som jag gillar bäst med Fallen ängel är att man har alla ledtrådar och pusselbitar framför näsan ända från början, men att man ändå inte kan lista ut slutet. Fitzpatrick har lyckats göra en komplicerad berättelse utan att tappa den röda tråden, vilket jag beundrar henne starkt för. 

Antal sidor: 287     Betyg: Ett svårt pussel.

Sagan om Mallorea - Belgarions son

Trodde du det var över? HA, fel...

Av David Eddings, Wahlströms Fantasy

... för berättelsen om Garion fortsätter. (P.S. Spoilervarning!)

Allt verkade perfekt. Torak är död, Aldurs sten är i säkert förvar och Garion har överlevt ett år, inte bara med Ce'Nedra som hustru, utan dessutom som kung. Polgara har slagit sig ner i Aldurs dal tillsammans med sin nya make Durnik, och Belgarath bedriver sin tid med att göra livet surt för det nygifta paret. Den mystiske pojken Ärende spenderar nu tiden som Polgaras skyddsling och lever ett lyckligt liv i dalen, bortsett från den dagen då han åkte kälke rakt ner i en iskall flod. Men friden nådde sitt slut när Garions son; Geran, blev kidnappad. En ny profetia uppenbaras, och ljusets son tvingas än en gång ut på en farofylld resa för att bekämpa mörkret. Men vem är det nya hotet?

Ni som har läst den första serien har säkert märkt att Garion och Ce'Nedra gnabbas ganska ofta. Personligen tycker jag att dessa argument är något av det mest underhållande genom hela historien, och Belgarions son gör en inte besviken på den punkten. Belgarath är inte heller så dålig; gubben vet verkligen hur man är sarkastisk. När det gäller själva utformningen av texten är jag allt annat än nöjd. Boken var inte alls lika fängslande som dess föregångare och historien var seg. Men, trots det, så vill jag ändå rekommendera boken till de som har läst den första serien. Sagan om Mallorea belyser Sagan om Belgarion ur en helt ny vinkel, vilken jag inte ångrar att jag har läst det minsta. 

Antal sidor: 421    Betyg: Ska läsas av principsjäl

De utvalda - Tankeläsaren

En förklädd prins med en mörk hemlighet, en ondskefull kung och en särling med dödandets gåva...

Av Kristin Cashore, Månpocket

Kära vän,

jag vet inte om du önskar läsa detta brev, framför allt sedan det jag ska skriva inte är särskilt uppmuntrande. Men alltefter den senaste veckan har fortlöpt nödgas jag någon att dela min oro med.

Gårdagens uppdrag fortlöpte som planerat; vi befriade prinsen av Lienid utan att någon omkom - och för en särling med dödandets gåva, som jag själv, är det en stor bedrift. Dessvärre så var den gamle mannen utmärglad av bravaderna och kunde inte ge oss någon information gällande förövaren som kan vara till nytta för Rådet. Han eskorteras nu till min farbrors slott, självklart utan dennes vetskap, för att återställa hälsan.

Men det var en man - antagligen en särling med stridens gåva - som kämpade ovanligt skickligt. Det grämer mig att säga att han, för en sekund, hade övertaget i vår kamp. Men dock, så lät han mig gå, bara sådär! Jag vet inte om jag kan lita på honom, men jag måste. För nu vet han vem jag är, trots allt så är lady Katsa den enda kvinnan i alla de fem kungadömena som kan slå ut en hel vaktstyrka utan att bli upptäckt. Och om min farbror, kung Randa, får reda på att jag har trotsat hans order så vet jag inte vad som kan hända.

Unik och tankeväckande berättelse i ett använt och slitet format. 
   Tanken att det finns en ny "ras" vid namn särlingar som har unika krafter är genial, och jag älskar detaljen att varje särling har olikfärgade ögon. Men varför hela köret med fem medeltida kungadömen där kungarna är ännu dummare än den andra? Är det bara jag eller har vi hört det konceptet förut. Frågar du mig så börjar det bli lite uttjatat. 
   Annars så var berättelsen bra skriven med ett gott flyt - det vill säga att man aldrig tappade bort den röda råden. Däremot så var historien så pass utdragen att den röda tråden antagligen har en mer rosa nyans. 
   Så sammanfattningsvis så kan man säga att det är en bra medelmåtta; inte dålig men inte heller den bästa. 

Antal sidor: 479     Betyg: Bra medelmåtta

Förr eller senare så EXPLODERAR jag!

Fem ord och ett utropstecken: 
"Döm inte boken efter omslaget!"

Av John Green, Bonnier Carlsen

Jag har hört från många att det inte gillar omslaget, till en början var även jag en av dem. Men saker förändrar dig, särskilt denna boken. John Green har skrivit på ett sådant humoristiskt sätt att - trots att det är en tragisk historia om cancersjuka barn - så kunde jag inte låta bli att sitta och småfnissa genom hela boken. Detta är inte på grund av att han driver med dessa stackars människorna, utan att hans huvudpersoner ser de små glädjeämnen och skämt i livet som man oftast förbiser. Historien rör en verkligen vid hjärtat, och när du lägger ifrån dig boken vill du nästan bara lägga dig ner och gråta över alla som befinner sig i huvudpersonernas situation - för att inte tala om det supersorgliga slutet, som jag inte tänker gå in på i detalj. Avslutningsvis, så lär du dig älska bokomslaget allt eftersom du kommer allt längre in i boken. För trots att det ser ut som en enda röra nu, så kommer du se samband mellan alla dessa bilder som du inte hade kunnat ana redan vid sida ett. 

Antal sidor: 308     Betyg: Sorgsna glädjetorar

Den sista utvägen

Är det en pedofil? Eller en inbrottstjuv? Det kanske bara är ett djur... ja, så måste det vara. Det finns säker många konstiga djur här ute i ingenstans. Men det är konstigt, skuggan verkade nästan flyta fram över marken. Mörkret måste ha spelat mig ett spratt. Mörkret. Mörkret i Vägsände är farligt, det är ingen tvekan om saken.

Av Karina Berg Johansson, Rabén och Sjögren

Efter månader nerbäddad i en obekväm sjukhussäng, drömmandes om civilisationen utanför fönstret så är det hit de skickade mig, till Vägsände? Bara namnet talar för sig självt; litet, obetydligt och ensamt.  Jag struntar i att den här dumma byn är min mammas - min döda mammas - barndomshem, jag ska härifrån. De där envisa advokaterna kan inte tvinga mig att stanna med moster Henry, jag kan klara mig själv! Här behövs ingen okänd släkting som tar hand om mig. Om jag har överlevt en bilolycka så kan jag överleva vad som helst, eller hur? Jag ökade takten så att cykelns hjul nästan lyfte från asfalten. Svetten började sakta rina nerför ryggen i takt med att solen sjönk närmare horisonten. Alla skuggorna smälte ihop tills landsvägen täcktes av ett oroväckande dunkel. Jag måste komma hem innan mörkret faller, annars kommer moster Henry flå mig levande. Flåsandes störtade jag förbi en oändlig skog, då buskarna i vägkanten exploderade  i en kaskad av löv och en mörk varelse störtade mot mig. Cykeln krängde till när jag duckade för de sylvassa klorna och en stickande smärta spred sig över pannan. I ögonvrån såg jag varelsen närma sig men jag stod som fastfrusen i marken. Jag kände en hand mot min axel när en vedervärdig stank sköljde över mig, och jag slog till. Med alla mina krafter slog jag ut i mörkret och kände hur mina naglar sjönk i i mjukt skin. Skriken ljöd mellan träden grenar...

Den sista utvägen påminde mig faktiskt väldig mycket om Twiligt i början, och det var antagligen därför som jag inte tyckte om det. Jag satt bara och väntade på att Edward skulle hoppa fram bakom ett hörn eller att Bella skulle ringa på dörren. Men, efter si sådär halva boken så var jag såld. All Twilight-feeling var som bortblåst och bokens rykte som skräckromans gjorde sig påmind, och jag älskade varje minut av det! Tyvärr så var det många tillfällen då jag var nära på att ge upp, i och med att första halvan var obotligt långdragen, men jag ångrar inte att jag plöjde igenom det. 

Antal sidor: 382     Betyg: Värt besväret!

Divergent

"Ett enda val kan förändra hela ditt liv."

Av Veronica Roth, Modernista

För flera hundra år sedan delade våra förfäder upp vår stad i fem falanger. De som ansåg att okunskap ledde till att världen fördärvades bildade De lärda, de som trodde att hets och bråk förstörde bildade De fridfulla. Andra ville tro att det var oärlighet och skapade därför falangen De ärliga, de som ansåg att självuppoffring och omtanke skulle göra världen till en bättre plats bildade De osjälviska och de som trodde att det var feghet som förtärde vår värld bildade De tappra.
   Genom åren så har vår stad frodats och alla falanger har levt i harmoni. Våra barn har växt upp tillsammans till den dag då de har fyllt 16 år, då det är dags för dem att välja vilken falang som de vill tillhöra och leva resten av sitt liv i. Det blev även så att en av De lärda lyckades framställa ett serum som gör det möjligt för oss att simulera händelser inför våra blivande noviser, för att se var de skulle komma att passa bäst; om de är modiga, ärliga, osjälviska, smarta eller fridfulla.
 
Men vissa av oss är fortfarande medvetna under simuleringen. Vissa av oss kan se igenom de bilder som deras egna fantasi har blivit tvingad att skapa. Dessa är farliga mot våra planer. Dessa människor kan förstöra den framtid som vi så länge har försökt att bygga för oss själva. Dessa är divergenta; rebeller.

Divergent är en klassisk ungdomsbok - i alla fall ur min synvinkel. Historien och sättet den är skriven på är lätt att jämföra med andra böcker i samma genre, men trots det så var jag fast redan vid sida två! 

Antal sidor: 362     Betyg: Beroendeframkallande

House of Night - Vampyrens märke

"Zoey Montgomery! Natten har valt dig. Din död ska bli din födelse. Natten kallar på dig. Lyssna till Hennes ljuva stämma. Ditt öde väntar dig i Nattens hus!"

Av P.C. Cast och Kristin Cast, Månpocket.

Ja Gud, Nyx eller vem det nu är som är där uppe. Jag vet att jag klagade en del på det där geometriprovet, och att jag kanske råkade säga något i stil med att jag skulle ge vad som helst bara jag slapp göra det, men du om någon borde vetat att jag inte ville bli en vampyr för det! Du måste sluta upp med att ta allting så bokstavligt. Dessutom fattar  jag inte hur detta - jag gnuggar min ömmande panna, där jag vet att märket av en safirblå månskära nu befnner sig - ska kunna göra mig annorlunda. Jag känner mig precis som jag gjorde för två sekunder sedan, för två dagar sedan och för två år sedan - om man bortser från den sprängande huvudvärken. Och nu så måste jag flytta långt hemifrån till ett dumt internat kallat "Nattens hus" - bara namnet talar för sig självt -, även fast tanken på att aldrig behöva se styvlosern John Heffer någonsin igen är ganska lockande (och ja, han heter verkligen Heffer. Det gör tyvärr min mamma också, eftersom de gifte sig för tre år sedan - urk, förrästen). Jag har bara en fråga till dig, om du lyssnar; kan det bli värre?!

Vampyrens märke är skriven på ett roligt och kreativt sätt som gör att varje mening i boken lätt kan ha tagits direkt från en tonårings hjärna, till exempel "[...] han stod där med munnen fladdrande vidöppen och stirrade på mig som om jag just fött fram en hel kull flygande grisar."
   Historien är dramatisk och - precis som alla andra vampyrböcker - ganska konstig men jag kunde relatera till åtminstone 95% av alla händelser i boken. Den fick mig både att skratta och att gråta, och även om jag älskar Twilight så måste jag erkänna att P.C och Kristin Casts bok utan tvekan delar första plats med den i vampyrdrama kategorin (inte för att det finns så många böcker som jag har läst i den kategorin, men det är tanken som räknas).

Antal sidor: 344     Betyg: Twilight, släng dig i väggen.

Jag väntar under mossan

Min allra första skräckis!

Av Amanda Hellberg, Bonnier Carlsen

Bland de mörka träden i Sveriges avlånga land reser sig en slumrande ondska åter, då Tilda återvänder till sin mors barndomshem. I ett försök att rädda sin sedan länge försvunna mormor startas i skogarna som tiden glömt bort en kamp mellan det goda och det onda och Tilda börjar inse att allt inte är vad det ser ut att vara, allra minst hon själv. När hon senare i nattens dunkla ljus ser en mystisk man, stirrandes på henne utanför hennes fönster, tycks det som om allt som tidigare gömt sig i skuggorna vaknar till liv.


Vad skönt att det äntligen börjar komma böcker som utspelar sig i Sverige!
   Vad gällande själva historien så är den - enligt mig - ganska kort så man får aldrig riktigt veta varför saker och ting hände. Det var mer "läs och gilla läget"-stämning över det hela. Annars så hade jag inget emot den första skräck-boken jag läst, fast dessvärre så har jag ingenting att jämföra med. Också till den allra viktigaste frågan; var den läskig? Svaret är tyvärr nej, inte särskilt. Jag tycker aldrig att något är läskigt utan den där dum-dum dum-dum-musiken man brukar höra i skräckfilmer. Ni vet när man vet att något kommer att hända, men man vet inte vad. Även om det hände i boken så kunde man alltid stanna - eller bara läsa långsammare. Det har nog ingenting med Jag väntar under mossan att göra, det är säkert bara så för mig med skräck-böcker i allmänhet.

Antal sidor: 218     Betyg: Ok

De vassa tändernas skog

Denna boken kommer få Svininfluensan att verka som värsta semestern. 

Av Carrie Ryan, Styxx

Min värld var liten, och det lilla jag hade bestod till två tredjedelar av skog. Jag brukade ofta drömma om en värld utanför vår by, bortom träden. Jag brukade drömma om havet, så som det var innan de oheliga kom. Spegelblankt, doften av salt, den djupblå färgen. Men det var bara jag som trodde att havet fortfarande fanns därute någonstans. Fast nu i efterhand så förstår jag dem, hur skulle något sådant kunna existera, då inte ens himlen var blå längre. Men drömma kunde jag, tills de mörka grenarna med vindens hjälp fick tag på det rostiga stängslet som omgärdade oss, höll människorna trygga, och de oheligas skrik drog mig tillbaka till verkligheten. Verkligheten. Där fick det inte finnas några drömmar. Glädje och kärlek var en lyx som vår by hade varit tvungen att leva utan i generationer.  Att göra sin plikt var det enda viktiga, och så fanns det det så kallade Systerskapet som såg till att det skedde. Vi var alla tvungna att lyda dem, de var de enda som hade kunskap om läkekonst. Dessutom så var de i kontakt med Gud. Och när man går på den sköra tråden mellan ett osäkert liv och en säker död så är man beredd att tro på vad som helst. Till och med jag trodde på Gud. Det gjorde jag hela livet, ända tills även vår by blev infekterad av de oheliga.

Just nu är jag på flykt med min bästa vän - som officiellt avskyr mig -, en nu föräldralös pojke från byn, mannen jag älskar, mannen som älskar mig - som för övrigt råkar vara hans bror -, min egen bror och hans fru. Men jag vet inte om någon av oss kommer att få se solen gå upp igen.

Denna boken påminner mig faktiskt lite om Hungerspelen. Det är en flicka som växer upp i ett isolerat område omgiven av död och elände. Trots det så är hon beredd att tänka utanför låtan, att vara annorlunda och inte göra det som alla säger åt henne är rätt - påminner inte det lite om Katniss, eller vad? 
  Tyvärr så tycker jag att De vassa tändernas skog inte har den insugande känslan som Suzanne Collins böcker. Jag fastnade aldrig riktigt i boken som jag hoppades att jag skulle göra, även om jag tyckte att den var bra. Hur mycket jag än försökte så kände jag ingenting när jag lade ifrån mig boken; jag stannade inte uppe till klockan 12 på natten för att "jag var tvungen att läsa bara ett kapitel till" och jag blev inte galen av längtan på skoldagarna för att jag inte kunde vänta tills jag skulle komma hem och få öppna boken igen. Men jag upprepar, det var inte dålig bok, jag hade bara hoppats på mer. 

Antal sidor: 333     Betyg: Inte tillräckligt.

Rör mig inte

Jag vill bara klarlägga att boken heter "Rör mig inte!" Det gick bara inte att skriva så i rubriken.

Av Tahereh Mafi, B Wahlströms

Jag brukar oftast ta mig tid att skriva en egen beskrivning av boken, men i det här fallet är baksidan av boken SÅ BRA! Det står som följande:

"Jag har en förbannelse.

Jag har en gåva.

Jag är ett monster.

Jag är mer än människa.

Min beröring är dödlig.

Min beröring är makt.

Jag är deras vapen.

Jag tänker slå tillbaka."

Boken är både spännande, läskig, otroligt romantisk, förvirrande och unik. Jag skulle ha kunnat säga mycket mer än så om jag inte redan hade använt mig av halva mitt ordförråd. Efter tre kapitel var jag helt och hållet förtrollad av boken och gick med näsan i den konstant enda till sista sidan. Gillar du romantisk action ska du definitivt läsa denna, men jag föreslår att du inte öppnar den förrän du är ledig - för Rör mig inte kommer ta upp all din vakna tid.

Antal sidor: 302     Betyg: Triangeldrama på hög nivå

Personer du kanske känner

För 16 år sedan loggade Emma Nelson och Josh Templeton in på Facebook, en hemsida som inte kom att uppfinnas förrän flera år senare.   

Av Jay Asher och Carolyn Mackler, Bonnier Carlsen.

Strax efter att Emma får sin första dator loggar hon och hennes vän Josh in på en hemsida som kallas för Facebook. Vad det är vet de inte, men en kväll hittar Emma en bild på någon som heter Emma Nelson Jones som inte bara liknar henne - det är hon! Med det lilla undantaget att hon ser ut att vara 15 år äldre...

Om du fick chansen att se din framtid - skulle du ändra den då? Jag skulle. Jag menar, det finns väll inget som hindrar mig. Det är bara att ändra en liten sak, något som du inte planerade att göra från början så kommer jag aldrig träffa min framtida äkta man, flytta till England eller vad som nu händer. Med tanke på att den mannen - han heter tydligen Jordan Jones Junior, vem heter så? - kommer vara otrogen mot mig gör det mig ingenting att han försvinner ur mitt liv. Men om jag aldrig träffar honom, vem träffar jag då? Kommer det göra mitt framtida liv bättre, eller kommer de ringar i vattnet som jag skapat växa sig större - till någonting värre?

Jag tar helt enkelt och citerar min lärare: "Var försiktig med vad du läser på Facebook!" Personligen behöver jag inte oroa mig över något sådant. Jag är nämligen så pass omodern så att jag inte har något Facebook-konto. 
  Men åter till boken... historien var lite långrandig, men tanken var god. Dessutom så var de små "Facebook-notiserna" som dök upp då och då otroligt roliga att läsa och höjde bokens annars lite sega - märk ordet "lite" - berättelsen till en helt ny nivå. 
 Även om Personer du kanske känner inte är någon av mina favoriter så skulle jag inte tveka att rekommendera den.

Molnfri bombnatt

När krig brutit ut, kan kärleken fortsätta? Och hur lång är man beredd att gå för att skydda den man älskar?

Kärlek, sorg, tillit, svek, rädsla. Rädsla för det förflutna, för nuet och för framtiden. Till slut vill du bara dö, lämna allt bakom dig och aldrig titta tillbaka. Men jag kan inte, jag kan inte ge upp. Livet är det enda jag har kvar som de inte kan ta ifrån mig, inte ens i koncentrationslägret Ravensbrück. Kriget har redan tagit min far, min dotter och mannen jag älskar. Det ska inte lyckas ta mig också.

Följ tyskan Hedwig Maurers liv genom andra världskriget. Se hur levnadsförhållanden förändrar människor man trott sig ha känt, och hur man själv förändras när man pressas till det yttersta.

Nu när jag jag förberett mig för att skriva en bokanalys på denna boken - att den även ska betygsättas bör nämnas (tuggar på naglarna) - känns det som om jag kan hela boken utantill. 
  Jag kan inte säga att den är den bästa boken jag har läst, men den är helt klart inte dålig. Den är välskriven och spännande, men historien är lite för deppig för min smak. När man vet att det i boken faktiskt har hänt tycker jag det blir tungt att läsa. Trots det kunde jag inte sluta läsa den; det hände nya saker hela tiden.
  Den är ingen bok för dem som gillar lättläst, språket är lite gammaldags men lätt att förstå om du är van vid att läsa lite svårare böcker. 

Rubinröd

Då och nu blandas ihop till en spännande historia om kärlek, svek och spänning.

Av Kerstin Gier, Bonnier Carlsen.

Ena sekunden sitter hon i skolbänken och försöker hålla sig vaken genom de sista minuterna av So lektionen. Andra så sitter hon mitt i en balsal fylld med folk klädda i starka färger och pudrade peruker. Trots det så har hon inte flyttat sig ens en meter, hon sitter på exakt samma plats som innan - minus stolen förstås. Det hon har gjort är att resa i tiden.

Som tur är har inget av detta hänt henne, än. Men om hon inte berättar för sin familj om sin hemlighet kommer hon fortsätta att slängas runt i tiden allt eftersom ödet behagar, och ingen vet hur det kan sluta. Hon skulle kunna berätta det. Alla i familjen Montrose skulle förstå henne, de var bara väntat att genen skulle komma tillbaka; den gen som tillåtit tidsresande i generationer. Problemet är bara att det var meningen att någon annan skulle ha förmågan...

Räkna inte med någon utlottning av detta exemplar av Rubinröd, den ska nämligen stanna i min bokhylla i väntan på en omläsning (eller två, kanske tre). Jag har blivit helt och hållet förälskad i boken! Karaktärerna var några av de mest färgstarka och roligaste jag har läst på länge, och bara det faktum att man har lyckats skriva på ett sådant sätt så att tidsresande verkar trovärdigt ger ett stort plus i kanten. 
  Det absolut bästa i boken var utan tvekan huvudpersonen; Gwen. Hon är otroligt rolig - sådan där sarkastisk humor som passar mig som handen i handsken - och en av de charmigaste karaktärerna jag har stött på under mina fem år av - i princip - konstant läsning. 
  Jag rekommenderar den starkt, så bara läs på!

Vår katastrofala historia

Aubrie Eagan - även kallad Brie, Ostbågen, Keso samt andra dåliga ostrelaterade namn - är död. Hon dog 15 år gammal. Av ett svagt hjärta, säger läkarna. Hon har haft svagt hjärta sedan hon föddes. Men Brie vet hur det egentligen ligger till; det var hennes pojkvän som dödade henne. En ända mening tog kål på henne. Ett "jag älskar dig inte," sedan blev allting svart. Brie Eagan dog av ett brustet hjärta.

Av Jess Rothenberg, Raben & Sjögren

Och du som tror att man inte kan dö av ett brustet hjärta. Du tror säkert inte heller att det finns något liv efter detta, ha! Ja... i och för sig, det trodde inte jag heller förrän jag hamnade utanför min favoritpizzeria "A Little Slice of Heaven," i himlen! Nu är jag där, och något "vila i frid" är det inte. Först så har vi Patrick; en sedan länge död, 17 år gammal stamkund på "Slice" som uppenbarligen har som hobby att irritera mig till döds. Sen så har vi det faktum att jag är jäkligt förbannad på min ex-pojkvän Jacob, och då menar jag inte "skriv-ett-argt-brev-ät-en-ask-choklad" arg; jag vill ha hämnd!

Boken är skriven på ett modernt och skämtsamt sätt som till en början är otroligt roligt att läsa, men som kan bli lite uttjatat efter ett tag. Om det är efter halva boken, i slutet eller inte alls beror på läsaren; smaken är som baken - delad. 
   Annars så tycker jag att boken är jättebra. Historien är helt fantastisk - jag menar, vem lyckas komma på något sådant som att en flicka kan dö av ett brustet hjärta. Jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle ha listat ut något som var ens i närheten. Och slutet - jag kan bara säga, wow! Man kan inte se det komma. 
  Omslaget må se lite fånigt ut, men låt inte det påverka ditt omdöme. Insidan är värd att läsas.

The short second life of Bree Tanner

Av Stephenie Meyer

En följd av den tredje boken i Twilight-serien som jag tycker är en intressant eftertext, då man får se slutet ur ett annat perspektiv. Därför kan jag inte heller skriva så mycket om boken -"slutet ur ett annat perspektiv" - av en anledning som du kan läsa i inlägget Bra att veta. Däremot kan jag berätta att man får följa Brees liv som "nyfödd" inom vampyrarmen som håller på att bildas nära Forks. Man får följa hennes brutala vardag tills hennes historia smälter samman med den ursprungliga berättelsen. 

Vad snyggt som jag slingrade mig runt den regeln va? Hur mycket mer intet sägande än så kan det bli. Hur som helst, om du har läst Eclipse (bok tre i Twilight-serien) så kan det vara roligt att läsa den här novellen. Det ger en också en skön paus efter att ha läst så många "långa" böcker.

Antal sidor: 178     Betyg: Överflödig utan sammanhang

Och ja, enligt mig är det inte många sidor.

Genom dina ögon

Föreställ dig jorden... som en planet utan krig. Utan svält. Där alla behandlas med respekt. Ingen dricker alkohol eller tar droger och ingen använder våld av något slag alls. Ingen. Världen är underbar som sådan, det enda problemet är; att det inte är vår värld längre.

Det börjar med slutet, slutet för människan vars kropp hon tagit över. Hennes kropp. Början är slutet, så är det alltid, och det är hon beredd på. Men ingen hade kunnat förbereda henne på vad som kom att hända sedan. All den smärta som hennes värdkropp, nej; hennes kropp - Vandrarens kropp, hade fått uthärda. Och ännu värre... den förra ägaren av kroppen - Melanie - "pratar" med henne och kämpar emot henne. En omöjlighet som Vandraren måste stå ut med för att kunna få ut information om de sista levande människorna på jorden. Något som Melanie är fast besluten att dölja.

Av Stephenie Meyer, Damm förlag

De så kallade "själar" är i grund och botten fredliga varelser. De har inga naturliga fallenheter för våld eller förstörelse och de kan inte heller ljuga. De har dessutom inte någon hierarki; eftersom de ser varandra som jämnlikar. Trots detta är deras enda chans att överleva; krig. Deras kroppar består bara av silvriga snören, oförmögna att överleva exponerade för det alla universums världar har att erbjuda. Men deras hoptrasslade kroppar är perfekt för att ta över andras. Att ta sig in i andras medvetande, koppla in sig till olika nervcentra, ta över var enda cell i en kropp, oavsett vilken slags varelse det är. Hittills har de tagit över nästan nio världar, den ena mer fantastisk än den andra. Men den mest underbara platsen av dem alla bjöd också störst motstånd; Jorden. En övertagning som tycktes vara enkel förvandlades till ett blodbad då människorna väl blev medvetna om vad som hände, men tyvärr så var det då redan försent. Kriget om vår värld är förlorat. 

Men kampen om framtiden fortsätter i skuggorna...

Om ändå jorden kunde vara perfekt. Varken våld eller svält. Men vore det inte otroligt tråkigt? Jag menar, om man inte fick lite dåliga nyheter då och då så skulle man ju inte uppskatta det bra som händer lika mycket. Jag säger inte att man ska spränga atombomber dagarna i ända, men bryta ett ben eller misslyckas på ett matteprov räknas också som dåliga nyheter. Boken har en stark och tankeväckande handling som får en att uppskata den värld vi lever i och som får mig att önska att jag vore mer mån om, inte bara naturen, men också personer i min omgivning. Tack vare den annorlunda handlingen har Meyer lyckats få in många intressanta inre dialoger och hon har klarat av att skriva boken på ett skojfriskt sätt, precis som alla hennes böcker, trots att berättelsen är allvarlig. Två tummar upp. Jag önskar att jag hade en tredje hand också! 

Antal sidor: 606      Betyg: Fastklistrad

Twilight

Nu när den sista Twilight-filmen Breaking Dawn part 2 snart börjar gå på bio kan det vara kul att läsa böckerna, särskilt om du har gjort det en gång innan. Så gjorde jag innan jag såg första delen av filmen och det var faktiskt roligare att se den när man hade hela historien färsk i skallen.

Av Stephenie Meyer, Megan Timley Books,
Little, Brown and company

"Tre saker var jag säker på.

Ett, Edward var en vampyr.

Två, det var en del av honom - och jag visste inte hur mäktig den delen var - som suktade efter mitt blod.

Och tre, jag var ovillkorligt och oåterkalleligt kär i honom."

Jag är förälskad i denna boken. Den är välskriven och historien är genomtänkt samt att den går rakt in i hjärtat på tonårstjejer; jag är uppenbarligen inget undantag. Twilight var den storslagna starten på "Vampyrepoken" som påbörjades för några år sedan, men dessvärre är jag rädd att den håller på att ta slut. Passa på att läsa den innan även du börjar tycka att vampyrer är fåniga - det är nog inte så långt kvar innan du tycker så - för Stephenie Meyers böcker är värda att läsas.

Antal sidor: 498     Betyg: Romantisk chock

Det finns ytterligare fyra böcker i serien, varav en av dem är en novell.

Jag ber om ursäkt för min dåliga översättning av citatet, jag läste nämligen boken på engelska - vilket jag kan rekommendera till ungdomar som gillar utmaningar.

I taket lyser stjärnorna

Av Johanna Thydell, Natur och Kultur

Om du dör mamma, då tar jag självmord.
Det gör jag.
Då tar jag självmord.
Nej, förresten. Det heter inte ta självmord.
Det hetter begå självmord
och det heter ta livet av sig.
Alltså.
Om du dör mamma, då tar jag livet av mig.

dikt av: Jenna Wilsson
ämne: svenska
klass: 7C

I boken "I taket lyser stjärnorna" skildrar författaren en stereotypisk högstadieskola i dagens Sverige. Det är en skola där de populära super sig fulla varje helg och röker på rasterna - där kan man hitta Ullis-knullis med de stora brösten omgiven av sina beundrare - och alla som inte gör det blir utfrysta, till exempel Mongo-Malin som alltid håller sig för sig själv. Någonstans där emellan finns Jenna. Hon är inte populär nog för att kunna hänga med 9:orna, särskilt inte "Sakke snygg snygg snygg", som Ullis eller mobbad som Mongo-Malin. Jenna varken röker eller dricker och hon har inte många kompisar, egentligen så har hon bara en kompis. Men hon hade haft det ganska bra ändå, om nu inte Jennas mamma hade haft cancer.

Omöjlig kärlek, intriger och drama. Det perfekta receptet för en bra ungdomsbok. Historien är fängslande och väl genomtänkt, dessvärre är den skriven utan många personliga pronomen och med ett flertal uppretningar - exempelvis "Sakke snygg snygg snygg" - vilket jag tycker är lite irriterande. När jag läser böcker skrivna på det sättet blir jag yr, antagligen för att jag inte är van vid det, men efter hand vänjer man sig.

Antal sidor: 222     Betyg: Gråtfest