onsdag 30 januari 2013

Divergent

"Ett enda val kan förändra hela ditt liv."


Av Veronica Roth, Modernista

För flera hundra år sedan delade våra förfäder upp vår stad i fem falanger. De som ansåg att okunskap ledde till att världen fördärvades bildade De lärda, de som trodde att hets och bråk förstörde bildade De fridfulla. Andra ville tro att det var oärlighet och skapade därför falangen De ärliga, de som ansåg att självuppoffring och omtanke skulle göra världen till en bättre plats bildade De osjälviska och de som trodde att det var feghet som förtärde vår värld bildade De tappra.
   Genom åren så har vår stad frodats och alla falanger har levt i harmoni. Våra barn har växt upp tillsammans till den dag då de har fyllt 16 år, då det är dags för dem att välja vilken falang som de vill tillhöra och leva resten av sitt liv i. Det blev även så att en av De lärda lyckades framställa ett serum som gör det möjligt för oss att simulera händelser inför våra blivande noviser, för att se var de skulle komma att passa bäst; om de är modiga, ärliga, osjälviska, smarta eller fridfulla.
 
Men vissa av oss är fortfarande medvetna under simuleringen. Vissa av oss kan se igenom de bilder som deras egna fantasi har blivit tvingad att skapa. Dessa är farliga mot våra planer. Dessa människor kan förstöra den framtid som vi så länge har försökt att bygga för oss själva. Dessa är divergenta; rebeller.

Divergent är en klassisk ungdomsbok - i alla fall ur min synvinkel. Historien och sättet den är skriven på är lätt att jämföra med andra böcker i samma genre, men trots det så var jag fast redan vid sida två! 

Antal sidor: 362     Betyg: Beroendeframkallande

tisdag 22 januari 2013

Sagan om Belgarion - Stenens väktare

Det skal komma en dag då det som var menat att ske och det som aldrig var menat att ske skal mötas, och i detta möte skal universums öde danas. 

Av David Eddings, Wahlströms.

På Faldors gård i södra Sendarien är livet fridfullt. Varma somrar och kalla vintrar smälter samman till en glädjefylld och lärdomsfull barndom för den unge Garion. Men strax innan hans femtonde födelsedag tvingas han lämna det bakom sig då han tas ut på en farofylld färd som kan avgöra världens öde. Men vad har hans tant Pol och den knarriga gamla sagoberättaren Onkel Varg med det hela att göra? Och varför känns det som om de undanhåller något från honom?

För en gångs skull så var det faktiskt ganska svårt att skriva en sammanfattning - vilket säkert märks. David Eddings skriver på ett mer moget och avancerat sätt än vad jag är van vid, men det är det som jag älskar med hans böcker. även om jag läser om böckerna så hittar jag alltid någonting som förvånar mig; något som jag missat förra gången. Antingen något i handlingen eller bara en fin detalj i texten. 
   Historien är allvarlig och mystisk, men det finns massor med humor skriven mellan raderna. Jag kan varmt rekommendera den till mer mogna läsare som inte har något emot en  komplicerad handling som kräver att man har mycket i skallen på en gång.

Antal sidor: 266     Betyg: Fantasy-nördighet på vuxennivå.

söndag 13 januari 2013

House of Night - Vampyrens märke

"Zoey Montgomery! Natten har valt dig. Din död ska bli din födelse. Natten kallar på dig. Lyssna till Hennes ljuva stämma. Ditt öde väntar dig i Nattens hus!"

Av P.C. Cast och Kristin Cast, Månpocket.

Ja Gud, Nyx eller vem det nu är som är där uppe. Jag vet att jag klagade en del på det där geometriprovet, och att jag kanske råkade säga något i stil med att jag skulle ge vad som helst bara jag slapp göra det, men du om någon borde vetat att jag inte ville bli en vampyr för det! Du måste sluta upp med att ta allting så bokstavligt. Dessutom fattar  jag inte hur detta - jag gnuggar min ömmande panna, där jag vet att märket av en safirblå månskära nu befnner sig - ska kunna göra mig annorlunda. Jag känner mig precis som jag gjorde för två sekunder sedan, för två dagar sedan och för två år sedan - om man bortser från den sprängande huvudvärken. Och nu så måste jag flytta långt hemifrån till ett dumt internat kallat "Nattens hus" - bara namnet talar för sig självt -, även fast tanken på att aldrig behöva se styvlosern John Heffer någonsin igen är ganska lockande (och ja, han heter verkligen Heffer. Det gör tyvärr min mamma också, eftersom de gifte sig för tre år sedan - urk, förrästen). Jag har bara en fråga till dig, om du lyssnar; kan det bli värre?!

Vampyrens märke är skriven på ett roligt och kreativt sätt som gör att varje mening i boken lätt kan ha tagits direkt från en tonårings hjärna, till exempel "[...] han stod där med munnen fladdrande vidöppen och stirrade på mig som om jag just fött fram en hel kull flygande grisar."
   Historien är dramatisk och - precis som alla andra vampyrböcker - ganska konstig men jag kunde relatera till åtminstone 95% av alla händelser i boken. Den fick mig både att skratta och att gråta, och även om jag älskar Twilight så måste jag erkänna att P.C och Kristin Casts bok utan tvekan delar första plats med den i vampyrdrama kategorin (inte för att det finns så många böcker som jag har läst i den kategorin, men det är tanken som räknas).

Antal sidor: 344     Betyg: Twilight, släng dig i väggen.

måndag 7 januari 2013

Jag väntar under mossan

Min allra första skräckis!


Av Amanda Hellberg, Bonnier Carlsen

Bland de mörka träden i Sveriges avlånga land reser sig en slumrande ondska åter, då Tilda återvänder till sin mors barndomshem. I ett försök att rädda sin sedan länge försvunna mormor startas i skogarna som tiden glömt bort en kamp mellan det goda och det onda och Tilda börjar inse att allt inte är vad det ser ut att vara, allra minst hon själv. När hon senare i nattens dunkla ljus ser en mystisk man, stirrandes på henne utanför hennes fönster, tycks det som om allt som tidigare gömt sig i skuggorna vaknar till liv.


Vad skönt att det äntligen börjar komma böcker som utspelar sig i Sverige!
   Vad gällande själva historien så är den - enligt mig - ganska kort så man får aldrig riktigt veta varför saker och ting hände. Det var mer "läs och gilla läget"-stämning över det hela. Annars så hade jag inget emot den första skräck-boken jag läst, fast dessvärre så har jag ingenting att jämföra med. Också till den allra viktigaste frågan; var den läskig? Svaret är tyvärr nej, inte särskilt. Jag tycker aldrig att något är läskigt utan den där dum-dum dum-dum-musiken man brukar höra i skräckfilmer. Ni vet när man vet att något kommer att hända, men man vet inte vad. Även om det hände i boken så kunde man alltid stanna - eller bara läsa långsammare. Det har nog ingenting med Jag väntar under mossan att göra, det är säkert bara så för mig med skräck-böcker i allmänhet.

Antal sidor: 218     Betyg: Ok

torsdag 3 januari 2013

De vassa tändernas skog

Denna boken kommer få Svininfluensan att verka som värsta semestern. 


Av Carrie Ryan, Styxx

Min värld var liten, och det lilla jag hade bestod till två tredjedelar av skog. Jag brukade ofta drömma om en värld utanför vår by, bortom träden. Jag brukade drömma om havet, så som det var innan de oheliga kom. Spegelblankt, doften av salt, den djupblå färgen. Men det var bara jag som trodde att havet fortfarande fanns därute någonstans. Fast nu i efterhand så förstår jag dem, hur skulle något sådant kunna existera, då inte ens himlen var blå längre. Men drömma kunde jag, tills de mörka grenarna med vindens hjälp fick tag på det rostiga stängslet som omgärdade oss, höll människorna trygga, och de oheligas skrik drog mig tillbaka till verkligheten. Verkligheten. Där fick det inte finnas några drömmar. Glädje och kärlek var en lyx som vår by hade varit tvungen att leva utan i generationer.  Att göra sin plikt var det enda viktiga, och så fanns det det så kallade Systerskapet som såg till att det skedde. Vi var alla tvungna att lyda dem, de var de enda som hade kunskap om läkekonst. Dessutom så var de i kontakt med Gud. Och när man går på den sköra tråden mellan ett osäkert liv och en säker död så är man beredd att tro på vad som helst. Till och med jag trodde på Gud. Det gjorde jag hela livet, ända tills även vår by blev infekterad av de oheliga.

Just nu är jag på flykt med min bästa vän - som officiellt avskyr mig -, en nu föräldralös pojke från byn, mannen jag älskar, mannen som älskar mig - som för övrigt råkar vara hans bror -, min egen bror och hans fru. Men jag vet inte om någon av oss kommer att få se solen gå upp igen.

Denna boken påminner mig faktiskt lite om Hungerspelen. Det är en flicka som växer upp i ett isolerat område omgiven av död och elände. Trots det så är hon beredd att tänka utanför låtan, att vara annorlunda och inte göra det som alla säger åt henne är rätt - påminner inte det lite om Katniss, eller vad? 
  Tyvärr så tycker jag att De vassa tändernas skog inte har den insugande känslan som Suzanne Collins böcker. Jag fastnade aldrig riktigt i boken som jag hoppades att jag skulle göra, även om jag tyckte att den var bra. Hur mycket jag än försökte så kände jag ingenting när jag lade ifrån mig boken; jag stannade inte uppe till klockan 12 på natten för att "jag var tvungen att läsa bara ett kapitel till" och jag blev inte galen av längtan på skoldagarna för att jag inte kunde vänta tills jag skulle komma hem och få öppna boken igen. Men jag upprepar, det var inte dålig bok, jag hade bara hoppats på mer. 

Antal sidor: 333     Betyg: Inte tillräckligt.

tisdag 1 januari 2013

Gott nytt år!

Nu ska man lära sig att skriva 2013, det kommer nog ta en månad eller två ;)

Det är rent otroligt att året redan är slut! Och det har inte varit något dåligt år heller. Jag har börjat nian - och fick fyra A:n i terminsbetyg, snacka om grädde på moset; jag startade bloggen, vilket utan tvekan var det bästa jag gjort på hela året - tyvärr så har jag inte hunnit läsa så många böcker som jag önskat i år, men det får jag försöka ta igen nu istället; detta året har jag dessutom börjat tjäna mina egna pengar, även om det bara är på sin höjd 200 kr i månaden, och det känns så skönt! Dessutom så överlevde vi 2012-12-21 ;) Ribban är verkligen hög för år 2013.

Många har idag skrivit sina nyårslöften och vilka respektive hur många böcker de ska läsa detta året, men det tänker inte jag göra. Jag ska bara fortsätta göra mitt bästa och se vart det leder mig. Jag kan trots allt inte göra mer än så. Och angående vilka böcker jag ska läsa så kan jag stolt berätta att jag inte har en blekaste aning om vilka böcker jag kommer att öppna. Självklart finns det böcker jag vill läsa, men det är varken säkert att jag kommer få tag på dem eller hinna läsa dem - framför allt det sistnämnda. Så vi får helt enkelt se vart vinden blåser...