Fallen ängel

En svuren ed
En fallen ängel
Förbjuden kärlek

Av Becca Fitzpatrick, B Wahlströms

Han är lång, mörk och otroligt irriterande! Han vet inte bara vilka knappar han ska trycka på för att kunna driva mig från vettet, utan allt annat om mig också. Jag menar, vilken kille - vid sina sinnes fulla bruk - skulle gissa på barock som min favoritmusik, och ha rätt? På grund av coach McConaughys lust att tvinga oss att byta biologipartner så måste jag dras med herr hånfullt leende och mystik blick; Patch. Bara hans namn får mig att vilja springa ut ur rummet och gömma mig. Och vad är det han luktar? Lite som cigarretter, fast mörkare; farligare. Cigarrer.
   Nu tittar han på mig igen med det där krokiga leendet. Som om jag är något slags internt skämt! Jag vänder trotsigt blicken tillbaka mot svarta tavlan, men kunde höra hans dämpade skratt i örat. En meter är inte tillräckligt långt ifrån honom. Killen kunde lika bra bära en neonskylt med orden "SPRING" lysande i rött. Så varför känner jag mig så dragen till honom... NEJ! Tänk inte ens tanken Nora!

Nästan hela boken utspelar sig under kvällstid, vilket gav mig känslan av att se allting i svart och vitt i timmar efteråt. Nästan hela dagen gick jag runt som i en halvtaskig 80-tals film. Det enda som saknades var några plommonstop och avbrott i form av myrornas krig. 
   För övrigt var boken väldigt överraskande. Händelseförloppet är så pass ovanligt att man blir förvånad över var i boken saker och ting inträffar, även om man redan läst den en gång innan. Dessutom så förvandlas karaktären Patch - som är ett tydligt kärleksintresse för huvudpersonen - från skurk till hjälte ett flertal gånger under historiens gång, vilket får en att undra hur det hela kommer sluta. 
   Den detalj som jag gillar bäst med Fallen ängel är att man har alla ledtrådar och pusselbitar framför näsan ända från början, men att man ändå inte kan lista ut slutet. Fitzpatrick har lyckats göra en komplicerad berättelse utan att tappa den röda tråden, vilket jag beundrar henne starkt för. 

Antal sidor: 287     Betyg: Ett svårt pussel.

Heroes of Olympus - The lost hero

Äventyret fortsätter med ett nytt hot som lurar i skuggorna. 

Av Rick Riordan, Penguin UK

3 dagar, 6 timmar och 54 minuter. Om Percy inte dyker upp snart så kommer jag döda honom!
"Annabeth, Hedge skickade precis ett meddelande. Han har de två väntade och en extra. Tror du ett det kan vara...?"
"Det finns bara ett sätt att få reda på det."
Vinden ven i hennes öron när de flög bakom pegaserna, nästan som om den skrek år henne att åka tillbaka.
"Kan inte denna saken gå snabbare, Butch?" Fnös hon irriterat till sin storvuxne reskamrat.
"Ledsen, men vagnen klarar inte en högre fart, och pegaserna är på bristningsgränsen."
Hon lät ett frustrerat tjut undfly hennes annars stenhårda fasad, men det dränktes i det genomträngande ljudet av åska i fjärran.
Snälla låt han vara okej. Han får inte vara skadad. Gudar, säg att Percy inte är skadad!
Vid horisonten skymtades nu en sönderfallen bro med tre omtumlade tonåringar på. Deras ben darrade som om de just varit med i ett maratonlopp och en av dem såg ut att behöva spy. Deras blickar var vända mot ett oroväckande svart moln som rörde sig bort onaturligt fort. Den tredje vände sig mot de nyanlända just som de var påväg att landa, med sitt gyllene svärd redo i hopp att försvara sig mot främlingarna. Annabeth slängde sig ur vagnen innan den ens nuddat marken och rusar mot ungdomarna.
"Var är Percy?!"

Än en gång så lyckas Riordan förvåna mig. Boken är skriven nästan exakt likadant som sina föregångare i "Percy Jackson"-serien - både i skrift och kronologi - men det till trots kunde jag inte sluta läsa. De nya karaktärerna är lika klockrena som den förra seriens, med nya åsikter, tankar och mål. Att man får träffa de gamla karaktärerna och se hur de utvecklats är ännu en positiv faktor. Däremot så kan jag tycka att många ledtrådar som kan kopplas till slutledningen i avslutningen är för uppenbara, och jag blev därför - till min besvikelse - inte så överraskad vid slutet. Som Percy Jackson-fan blev jag också obotligt frustrerad över att man inte stötte på Percy en enda gång i boken! Detta kompenseras senare i uppföljaren, vilket jag tyvärr inte visste när jag läste boken. 
   Som sagt, en väldigt bra bok - i samma bana som Riordans tidigare verk. 

Antal sidor: 554    Betyg: VAR ÄR PERCY?!!!

Sagan om Mallorea - Belgarions son

Trodde du det var över? HA, fel...

Av David Eddings, Wahlströms Fantasy

... för berättelsen om Garion fortsätter. (P.S. Spoilervarning!)

Allt verkade perfekt. Torak är död, Aldurs sten är i säkert förvar och Garion har överlevt ett år, inte bara med Ce'Nedra som hustru, utan dessutom som kung. Polgara har slagit sig ner i Aldurs dal tillsammans med sin nya make Durnik, och Belgarath bedriver sin tid med att göra livet surt för det nygifta paret. Den mystiske pojken Ärende spenderar nu tiden som Polgaras skyddsling och lever ett lyckligt liv i dalen, bortsett från den dagen då han åkte kälke rakt ner i en iskall flod. Men friden nådde sitt slut när Garions son; Geran, blev kidnappad. En ny profetia uppenbaras, och ljusets son tvingas än en gång ut på en farofylld resa för att bekämpa mörkret. Men vem är det nya hotet?

Ni som har läst den första serien har säkert märkt att Garion och Ce'Nedra gnabbas ganska ofta. Personligen tycker jag att dessa argument är något av det mest underhållande genom hela historien, och Belgarions son gör en inte besviken på den punkten. Belgarath är inte heller så dålig; gubben vet verkligen hur man är sarkastisk. När det gäller själva utformningen av texten är jag allt annat än nöjd. Boken var inte alls lika fängslande som dess föregångare och historien var seg. Men, trots det, så vill jag ändå rekommendera boken till de som har läst den första serien. Sagan om Mallorea belyser Sagan om Belgarion ur en helt ny vinkel, vilken jag inte ångrar att jag har läst det minsta. 

Antal sidor: 421    Betyg: Ska läsas av principsjäl

De utvalda - Tankeläsaren

En förklädd prins med en mörk hemlighet, en ondskefull kung och en särling med dödandets gåva...

Av Kristin Cashore, Månpocket

Kära vän,

jag vet inte om du önskar läsa detta brev, framför allt sedan det jag ska skriva inte är särskilt uppmuntrande. Men alltefter den senaste veckan har fortlöpt nödgas jag någon att dela min oro med.

Gårdagens uppdrag fortlöpte som planerat; vi befriade prinsen av Lienid utan att någon omkom - och för en särling med dödandets gåva, som jag själv, är det en stor bedrift. Dessvärre så var den gamle mannen utmärglad av bravaderna och kunde inte ge oss någon information gällande förövaren som kan vara till nytta för Rådet. Han eskorteras nu till min farbrors slott, självklart utan dennes vetskap, för att återställa hälsan.

Men det var en man - antagligen en särling med stridens gåva - som kämpade ovanligt skickligt. Det grämer mig att säga att han, för en sekund, hade övertaget i vår kamp. Men dock, så lät han mig gå, bara sådär! Jag vet inte om jag kan lita på honom, men jag måste. För nu vet han vem jag är, trots allt så är lady Katsa den enda kvinnan i alla de fem kungadömena som kan slå ut en hel vaktstyrka utan att bli upptäckt. Och om min farbror, kung Randa, får reda på att jag har trotsat hans order så vet jag inte vad som kan hända.

Unik och tankeväckande berättelse i ett använt och slitet format. 
   Tanken att det finns en ny "ras" vid namn särlingar som har unika krafter är genial, och jag älskar detaljen att varje särling har olikfärgade ögon. Men varför hela köret med fem medeltida kungadömen där kungarna är ännu dummare än den andra? Är det bara jag eller har vi hört det konceptet förut. Frågar du mig så börjar det bli lite uttjatat. 
   Annars så var berättelsen bra skriven med ett gott flyt - det vill säga att man aldrig tappade bort den röda råden. Däremot så var historien så pass utdragen att den röda tråden antagligen har en mer rosa nyans. 
   Så sammanfattningsvis så kan man säga att det är en bra medelmåtta; inte dålig men inte heller den bästa. 

Antal sidor: 479     Betyg: Bra medelmåtta

Sagan om Belgarion - Stenens väktare

Det skal komma en dag då det som var menat att ske och det som aldrig var menat att ske skal mötas, och i detta möte skal universums öde danas. 

Av David Eddings, Wahlströms.

På Faldors gård i södra Sendarien är livet fridfullt. Varma somrar och kalla vintrar smälter samman till en glädjefylld och lärdomsfull barndom för den unge Garion. Men strax innan hans femtonde födelsedag tvingas han lämna det bakom sig då han tas ut på en farofylld färd som kan avgöra världens öde. Men vad har hans tant Pol och den knarriga gamla sagoberättaren Onkel Varg med det hela att göra? Och varför känns det som om de undanhåller något från honom?

För en gångs skull så var det faktiskt ganska svårt att skriva en sammanfattning - vilket säkert märks. David Eddings skriver på ett mer moget och avancerat sätt än vad jag är van vid, men det är det som jag älskar med hans böcker. även om jag läser om böckerna så hittar jag alltid någonting som förvånar mig; något som jag missat förra gången. Antingen något i handlingen eller bara en fin detalj i texten. 
   Historien är allvarlig och mystisk, men det finns massor med humor skriven mellan raderna. Jag kan varmt rekommendera den till mer mogna läsare som inte har något emot en  komplicerad handling som kräver att man har mycket i skallen på en gång.

Antal sidor: 266     Betyg: Fantasy-nördighet på vuxennivå.

House of Night - Vampyrens märke

"Zoey Montgomery! Natten har valt dig. Din död ska bli din födelse. Natten kallar på dig. Lyssna till Hennes ljuva stämma. Ditt öde väntar dig i Nattens hus!"

Av P.C. Cast och Kristin Cast, Månpocket.

Ja Gud, Nyx eller vem det nu är som är där uppe. Jag vet att jag klagade en del på det där geometriprovet, och att jag kanske råkade säga något i stil med att jag skulle ge vad som helst bara jag slapp göra det, men du om någon borde vetat att jag inte ville bli en vampyr för det! Du måste sluta upp med att ta allting så bokstavligt. Dessutom fattar  jag inte hur detta - jag gnuggar min ömmande panna, där jag vet att märket av en safirblå månskära nu befnner sig - ska kunna göra mig annorlunda. Jag känner mig precis som jag gjorde för två sekunder sedan, för två dagar sedan och för två år sedan - om man bortser från den sprängande huvudvärken. Och nu så måste jag flytta långt hemifrån till ett dumt internat kallat "Nattens hus" - bara namnet talar för sig självt -, även fast tanken på att aldrig behöva se styvlosern John Heffer någonsin igen är ganska lockande (och ja, han heter verkligen Heffer. Det gör tyvärr min mamma också, eftersom de gifte sig för tre år sedan - urk, förrästen). Jag har bara en fråga till dig, om du lyssnar; kan det bli värre?!

Vampyrens märke är skriven på ett roligt och kreativt sätt som gör att varje mening i boken lätt kan ha tagits direkt från en tonårings hjärna, till exempel "[...] han stod där med munnen fladdrande vidöppen och stirrade på mig som om jag just fött fram en hel kull flygande grisar."
   Historien är dramatisk och - precis som alla andra vampyrböcker - ganska konstig men jag kunde relatera till åtminstone 95% av alla händelser i boken. Den fick mig både att skratta och att gråta, och även om jag älskar Twilight så måste jag erkänna att P.C och Kristin Casts bok utan tvekan delar första plats med den i vampyrdrama kategorin (inte för att det finns så många böcker som jag har läst i den kategorin, men det är tanken som räknas).

Antal sidor: 344     Betyg: Twilight, släng dig i väggen.

De vassa tändernas skog

Denna boken kommer få Svininfluensan att verka som värsta semestern. 

Av Carrie Ryan, Styxx

Min värld var liten, och det lilla jag hade bestod till två tredjedelar av skog. Jag brukade ofta drömma om en värld utanför vår by, bortom träden. Jag brukade drömma om havet, så som det var innan de oheliga kom. Spegelblankt, doften av salt, den djupblå färgen. Men det var bara jag som trodde att havet fortfarande fanns därute någonstans. Fast nu i efterhand så förstår jag dem, hur skulle något sådant kunna existera, då inte ens himlen var blå längre. Men drömma kunde jag, tills de mörka grenarna med vindens hjälp fick tag på det rostiga stängslet som omgärdade oss, höll människorna trygga, och de oheligas skrik drog mig tillbaka till verkligheten. Verkligheten. Där fick det inte finnas några drömmar. Glädje och kärlek var en lyx som vår by hade varit tvungen att leva utan i generationer.  Att göra sin plikt var det enda viktiga, och så fanns det det så kallade Systerskapet som såg till att det skedde. Vi var alla tvungna att lyda dem, de var de enda som hade kunskap om läkekonst. Dessutom så var de i kontakt med Gud. Och när man går på den sköra tråden mellan ett osäkert liv och en säker död så är man beredd att tro på vad som helst. Till och med jag trodde på Gud. Det gjorde jag hela livet, ända tills även vår by blev infekterad av de oheliga.

Just nu är jag på flykt med min bästa vän - som officiellt avskyr mig -, en nu föräldralös pojke från byn, mannen jag älskar, mannen som älskar mig - som för övrigt råkar vara hans bror -, min egen bror och hans fru. Men jag vet inte om någon av oss kommer att få se solen gå upp igen.

Denna boken påminner mig faktiskt lite om Hungerspelen. Det är en flicka som växer upp i ett isolerat område omgiven av död och elände. Trots det så är hon beredd att tänka utanför låtan, att vara annorlunda och inte göra det som alla säger åt henne är rätt - påminner inte det lite om Katniss, eller vad? 
  Tyvärr så tycker jag att De vassa tändernas skog inte har den insugande känslan som Suzanne Collins böcker. Jag fastnade aldrig riktigt i boken som jag hoppades att jag skulle göra, även om jag tyckte att den var bra. Hur mycket jag än försökte så kände jag ingenting när jag lade ifrån mig boken; jag stannade inte uppe till klockan 12 på natten för att "jag var tvungen att läsa bara ett kapitel till" och jag blev inte galen av längtan på skoldagarna för att jag inte kunde vänta tills jag skulle komma hem och få öppna boken igen. Men jag upprepar, det var inte dålig bok, jag hade bara hoppats på mer. 

Antal sidor: 333     Betyg: Inte tillräckligt.

Rör mig inte

Jag vill bara klarlägga att boken heter "Rör mig inte!" Det gick bara inte att skriva så i rubriken.

Av Tahereh Mafi, B Wahlströms

Jag brukar oftast ta mig tid att skriva en egen beskrivning av boken, men i det här fallet är baksidan av boken SÅ BRA! Det står som följande:

"Jag har en förbannelse.

Jag har en gåva.

Jag är ett monster.

Jag är mer än människa.

Min beröring är dödlig.

Min beröring är makt.

Jag är deras vapen.

Jag tänker slå tillbaka."

Boken är både spännande, läskig, otroligt romantisk, förvirrande och unik. Jag skulle ha kunnat säga mycket mer än så om jag inte redan hade använt mig av halva mitt ordförråd. Efter tre kapitel var jag helt och hållet förtrollad av boken och gick med näsan i den konstant enda till sista sidan. Gillar du romantisk action ska du definitivt läsa denna, men jag föreslår att du inte öppnar den förrän du är ledig - för Rör mig inte kommer ta upp all din vakna tid.

Antal sidor: 302     Betyg: Triangeldrama på hög nivå

Personer du kanske känner

För 16 år sedan loggade Emma Nelson och Josh Templeton in på Facebook, en hemsida som inte kom att uppfinnas förrän flera år senare.   

Av Jay Asher och Carolyn Mackler, Bonnier Carlsen.

Strax efter att Emma får sin första dator loggar hon och hennes vän Josh in på en hemsida som kallas för Facebook. Vad det är vet de inte, men en kväll hittar Emma en bild på någon som heter Emma Nelson Jones som inte bara liknar henne - det är hon! Med det lilla undantaget att hon ser ut att vara 15 år äldre...

Om du fick chansen att se din framtid - skulle du ändra den då? Jag skulle. Jag menar, det finns väll inget som hindrar mig. Det är bara att ändra en liten sak, något som du inte planerade att göra från början så kommer jag aldrig träffa min framtida äkta man, flytta till England eller vad som nu händer. Med tanke på att den mannen - han heter tydligen Jordan Jones Junior, vem heter så? - kommer vara otrogen mot mig gör det mig ingenting att han försvinner ur mitt liv. Men om jag aldrig träffar honom, vem träffar jag då? Kommer det göra mitt framtida liv bättre, eller kommer de ringar i vattnet som jag skapat växa sig större - till någonting värre?

Jag tar helt enkelt och citerar min lärare: "Var försiktig med vad du läser på Facebook!" Personligen behöver jag inte oroa mig över något sådant. Jag är nämligen så pass omodern så att jag inte har något Facebook-konto. 
  Men åter till boken... historien var lite långrandig, men tanken var god. Dessutom så var de små "Facebook-notiserna" som dök upp då och då otroligt roliga att läsa och höjde bokens annars lite sega - märk ordet "lite" - berättelsen till en helt ny nivå. 
 Även om Personer du kanske känner inte är någon av mina favoriter så skulle jag inte tveka att rekommendera den.

The short second life of Bree Tanner

Av Stephenie Meyer

En följd av den tredje boken i Twilight-serien som jag tycker är en intressant eftertext, då man får se slutet ur ett annat perspektiv. Därför kan jag inte heller skriva så mycket om boken -"slutet ur ett annat perspektiv" - av en anledning som du kan läsa i inlägget Bra att veta. Däremot kan jag berätta att man får följa Brees liv som "nyfödd" inom vampyrarmen som håller på att bildas nära Forks. Man får följa hennes brutala vardag tills hennes historia smälter samman med den ursprungliga berättelsen. 

Vad snyggt som jag slingrade mig runt den regeln va? Hur mycket mer intet sägande än så kan det bli. Hur som helst, om du har läst Eclipse (bok tre i Twilight-serien) så kan det vara roligt att läsa den här novellen. Det ger en också en skön paus efter att ha läst så många "långa" böcker.

Antal sidor: 178     Betyg: Överflödig utan sammanhang

Och ja, enligt mig är det inte många sidor.

Genom dina ögon

Föreställ dig jorden... som en planet utan krig. Utan svält. Där alla behandlas med respekt. Ingen dricker alkohol eller tar droger och ingen använder våld av något slag alls. Ingen. Världen är underbar som sådan, det enda problemet är; att det inte är vår värld längre.

Det börjar med slutet, slutet för människan vars kropp hon tagit över. Hennes kropp. Början är slutet, så är det alltid, och det är hon beredd på. Men ingen hade kunnat förbereda henne på vad som kom att hända sedan. All den smärta som hennes värdkropp, nej; hennes kropp - Vandrarens kropp, hade fått uthärda. Och ännu värre... den förra ägaren av kroppen - Melanie - "pratar" med henne och kämpar emot henne. En omöjlighet som Vandraren måste stå ut med för att kunna få ut information om de sista levande människorna på jorden. Något som Melanie är fast besluten att dölja.

Av Stephenie Meyer, Damm förlag

De så kallade "själar" är i grund och botten fredliga varelser. De har inga naturliga fallenheter för våld eller förstörelse och de kan inte heller ljuga. De har dessutom inte någon hierarki; eftersom de ser varandra som jämnlikar. Trots detta är deras enda chans att överleva; krig. Deras kroppar består bara av silvriga snören, oförmögna att överleva exponerade för det alla universums världar har att erbjuda. Men deras hoptrasslade kroppar är perfekt för att ta över andras. Att ta sig in i andras medvetande, koppla in sig till olika nervcentra, ta över var enda cell i en kropp, oavsett vilken slags varelse det är. Hittills har de tagit över nästan nio världar, den ena mer fantastisk än den andra. Men den mest underbara platsen av dem alla bjöd också störst motstånd; Jorden. En övertagning som tycktes vara enkel förvandlades till ett blodbad då människorna väl blev medvetna om vad som hände, men tyvärr så var det då redan försent. Kriget om vår värld är förlorat. 

Men kampen om framtiden fortsätter i skuggorna...

Om ändå jorden kunde vara perfekt. Varken våld eller svält. Men vore det inte otroligt tråkigt? Jag menar, om man inte fick lite dåliga nyheter då och då så skulle man ju inte uppskatta det bra som händer lika mycket. Jag säger inte att man ska spränga atombomber dagarna i ända, men bryta ett ben eller misslyckas på ett matteprov räknas också som dåliga nyheter. Boken har en stark och tankeväckande handling som får en att uppskata den värld vi lever i och som får mig att önska att jag vore mer mån om, inte bara naturen, men också personer i min omgivning. Tack vare den annorlunda handlingen har Meyer lyckats få in många intressanta inre dialoger och hon har klarat av att skriva boken på ett skojfriskt sätt, precis som alla hennes böcker, trots att berättelsen är allvarlig. Två tummar upp. Jag önskar att jag hade en tredje hand också! 

Antal sidor: 606      Betyg: Fastklistrad

Twilight

Nu när den sista Twilight-filmen Breaking Dawn part 2 snart börjar gå på bio kan det vara kul att läsa böckerna, särskilt om du har gjort det en gång innan. Så gjorde jag innan jag såg första delen av filmen och det var faktiskt roligare att se den när man hade hela historien färsk i skallen.

Av Stephenie Meyer, Megan Timley Books,
Little, Brown and company

"Tre saker var jag säker på.

Ett, Edward var en vampyr.

Två, det var en del av honom - och jag visste inte hur mäktig den delen var - som suktade efter mitt blod.

Och tre, jag var ovillkorligt och oåterkalleligt kär i honom."

Jag är förälskad i denna boken. Den är välskriven och historien är genomtänkt samt att den går rakt in i hjärtat på tonårstjejer; jag är uppenbarligen inget undantag. Twilight var den storslagna starten på "Vampyrepoken" som påbörjades för några år sedan, men dessvärre är jag rädd att den håller på att ta slut. Passa på att läsa den innan även du börjar tycka att vampyrer är fåniga - det är nog inte så långt kvar innan du tycker så - för Stephenie Meyers böcker är värda att läsas.

Antal sidor: 498     Betyg: Romantisk chock

Det finns ytterligare fyra böcker i serien, varav en av dem är en novell.

Jag ber om ursäkt för min dåliga översättning av citatet, jag läste nämligen boken på engelska - vilket jag kan rekommendera till ungdomar som gillar utmaningar.

Pojkarna

De tre oskiljaktiga vännerna Bella, Momo och Kim har gjort en resa i pojkarnas värld. En värld som till skillnad från deras är full av möjligheter och frihet. Men det de har sett kommer att utsätta deras starka vänskapsband på prov.

Av Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen förlag

Kim är trött på att vara tjej. Det känns som om hon inte passar i sin egen kropp som växer och spränger efter eget behag, den som alla tittar på med konstiga blickar. Ibland önskar hon att hon bara kunde skala av sig sin kropp, dra av det som med ett blixtlås, och släppa fri den riktiga Kim. Men det går inte. Istället brukar tjejerna dra sig tillbaka till Bellas trädgård, in till hennes växthus fullt av de vackraste växter man kan tänka sig, där de kan glömma sina bekymmer. En kväll växer en magnifik blomma upp ur jorden; en färgstark växt med stora kronblad, en blomma helt utan like. Dess nektar flödar ur sina behållare innanför blommans skyddande blad  flytande guld. För skoj skull doppar de fingrarna det och smakar på den söta saften. Synen blir suddig, världen mörknar och de faller alla till marken...

Nej nej nej nej nej nej nej. Glöm det. Inte en chans! Jag är ledsen att säga det, och jag gör det inte ofta; men den här boken var kass. Visserligen var den tankeväckande och helt perfekt för en skoluppgift, men någonting att sitta och läsa i soffan därhemma är den knappast. Överraskande? Ja, men den är seg och med en föga intressant handling. 

Antal sidor: 188     Betyg: Bah!

Temeraire - Hans majestäts drake

Storbritannien är i krig med Napoleon Bonaparte, kejsaren av Frankrike. Napoleon är i nummerärt överläge inom inom alla militära grenar - markvapnen, flygvapnen och flottan - men Storbritannien har en liten överraskning som kommer förändra allt...

Naomi Novik, Bonnier Carlsen förlag

Kapten William Laurence var en åtråvärd man inom flottan. Han hade varit med om ett flertal strider där han kämpat väl. Han var på toppen av sin karriär och önskade inget hellre än att slå sig till ro, gifta sig och skaffa barn. Dessvärre hyste ödet andra planer. Några veckor innan landstigningen vid hamnen Funchal i England stötte Laurence och hans besättning ombord på Reliant på ett franskt skepp vid namn Amitié. De tog över skeppet utan problem trots att Amitiés besättning försökte göra motstånd och fann dessutom en nästan ovärderlig skatt i deras lastrum; ett drakägg. Men lyckan över att komma över ägget blev tyvärr kortvarig när draken kläcktes några dagar senare och valde ingen mindre än Laurence som skötare. Han hade inget val, och nu kan han inte vända tillbaka.

På grund av titeln antar man oftast att den här boken är ganska barnslig, vilket är långt ifrån sant. Hans majestäts drake handlar om strategin och tänkandet bakom Storbritanniens linjer under kriget mot Bonaparte med en spännande SF-twist där drakar lever band människorna. Jag tycker att boken var lite seg men rolig att läsa och rekommenderar den för lite äldre ungdomar. 

Det kommande böckerna i serien heter Jadetronen och Svartkrut och eld. Jag har också hört att regissören av Sagan om ringen, Peter Jackson, har köpt filmrättigheterna till serien. Berätta om ni hör något mer för jag vill jättegärna se filmen!

Harry Potter - och de vises sten

Mr och mrs Dursley vill inget hellre än att vara "normala". Det är lite ironiskt att den ett år gammal pojke som lämnas på deras trappa råkar vara den största trollkarlen i historien. 

Av J.K. Rowling, Tiden

Den föräldralösa pojken Harry Potter bor tillsammans med sin moster , morbror och deras son Dudley strax utanför London. Han gör sitt bästa för att passa in men vad han än gör verkar gå fel; saker han är i närheten av försvinner och sedan dyker de upp igen på konstiga ställen. När hans moster - mrs Dursley - klipper hans hår växer det ut igen på bara några timmar. Enligt dem har han bara förstört deras "normala" liv och de är fast beslutna att förvandla Harrys liv till en mardröm. De ger honom inte några nya kläder bara Dudleys avlagda plagg, som är på tok för stora för Harry, och tvingar honom att göra varenda hushållssyssla de kan komma på.

Nu är han 11 år. Han sitter på ett tåg som tar honom till en skola långt hemifrån, en skola som han hörde talas om först för några veckor sedan; Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Han hade tydligen varit inskriven på den skolan ända sedan han föddes, något paret Dursley aldrig berättat. Ja, och en sak till... han har nyss fått reda på att han föräldrar blev mördade av en av de mäktigaste trollkarlarna som någonsin levt, och att det var Harry själv som hade besegrat honom... eller?

Den här boken var anledningen till att jag fastnade för fantasyböcker. Efter att ha läst den en andra gång förstår jag varför. J.K. Rowling har inte bara kommit på en fantastiskt spännande och unik historia utan har även skrivit den på ett medryckande sätt som får en att önska att den aldrig tar slut. Handlingen blir aldrig tråkig och det händer saker hela tiden. Det kvittar om du är gammal eller ung för den här boken måste du läsa! Det finns dessutom sju böcker i serien.

Antal sidor: 379     Betyg: Tidlös


P.s. Om du redan är ett Harry Potter-fan så kolla in deras hemsida; Pottermore. Där kan du besöka Diagongränden, bli indelad till ett elevhem, kasta förtrollningar och brygga trolldrycker. Det är gratis att registrera sig men en förälders/förmyndares godkännande är nödvändigt.  

Percy Jackson - född till hjälte

Nu är det dags att fira den första bokrecensionen på "punktebba" och det tänker jag göra genom att skriva om en bok som jag fick av en kompis för bara  en vecka sedan; "Percy Jackson - född till hjälte".

Av Rick Riordan, Bonnier Carlsen förlag

Percy har dyslexi och ADHD. Han har dessutom lyckats bli relegerad från sex skolor på lika många år. Som om det inte är illa nog så har hans mattelärare - mrs Dodds - försökt döda honom. Under en klassresa till "Metropolitan Museum of Art" flög hon rakt emot honom - ja jag skrev rätt, hon flög! Mrs Dodds förvandlades till en furie med vingar och allt (för er som inte vet är en furie en monster som nämns i den grekiska mytologin). Han lyckades komma undan tack vare hans bästa vän Grover och deras latinlärare mr Brunner. De tog Percy till ett sommarläger som kallas för "Halvblodskullen" men de blev jagade av ett flertal monter under resan. När han väl var framme fick han veta varför; han är en halvgud, en halvgud som tros ha stulit Zeus mäktigaste vapen; Åskviggen. För att rentvå sitt namn, och för att inte bli sliten i stycken av Zeus, åker Percy för att hitta Åskviggen. Men monster och gudar som lurar bakom varje hörn, redo att göra vad som helst för att stoppa honom...

Rick Riordan är officiellt min nya favoritförfattare! Han har lyckats att skriva en spännande historia som passar alla från 8 år och uppåt, så låt er inte skrämmas av mängden sidor. Jag satt som fastklistrad vid boken två dagar i sträck och slutet var så oväntat och nervpirrande att jag var tvungen att läsa den andra boken i serien. Riordan har dessutom skrivit boken på ett så pass humoristiskt sett att om ni har dålig humor - precis som jag - kommer du gapskratta genom hela boken!

Antal sidor: 441     Betyg: Oförglömlig

Den här boken tillhör en kvintologi, det vill säga en serie på fem böcker.