måndag 20 augusti 2012

Utvandrarna (del 1 av bokanalysen)

Idag satt jag och skummade igenom min dator och hittade en bokanalys jag hade gjort på svenskan förra terminen. Jag hade till och med gjort några dikter inspirerade av boken jag hade läst. Om jag får säga det själv så blev de riktigt bra. Bokanalysen är jäkligt lång, så jag tänkte dela upp den på två inlägg. Då får ni dessutom en chans att sukta lite efter fortsättningen. Första delen beskriver de olika karaktärerna i boken:


Inledning

Jag har läst den fantastiskt välskrivna - och otroligt långa - boken Utvandrarna. Den är den första boken i en serie på fyra böcker, skriven av Vilhelm Moberg - en av Sveriges mest kända författare.

Vad?

Året är ca 1850. Sveriges bondefolk kämpar för att överleva den rådande svälten. Skördarna är dåliga och allt fler har inte råd med mat på bordet. Det är då som folk börjar hoppas på ett mirakel, någonting som kan förbättra deras tillvaro. De flesta ber till gud och fortsätter arbeta hårt för att kunna överleva. Men andra modiga bönder beger sig till det mytomspunna Nordamerika, där gräset är grönare, skörden är bättre och man äter sig mätt var enda dag. Det är bara ett problem, man måste segla en månaders lång färd över den fruktade Oceanen. En resa många av dem inte kommer att överleva. 

Trots detta far bröderna Karl Oskar och Robert, från Ljuder socken i Småland, iväg mot Amerika tillsammans med sin familj och sina vänner. En livsomvälvande resa som kommer att pröva dem på fler sätt än någon av dem hade kunnat ana.

Vem?

Huvudpersonerna i boken är bröderna Karl Oskar och Robert Nilsson, vars uppväxt man får följa genom boken.

Karl Oskar

Karl Oskar är makarna Nils Jakobs Son och Märtas äldsta son. Han är döpt efter kung Karl Johan, som satt på tronen när Karl Oskar föddes, och den dåvarande kronprinsen Oskar. Detta för att det ansågs bringa tur att döpas efter kungligheter. Han föddes även med den omtalade ”Nilsanäsan”. Ett släktdrag som gav tur till alla av Nils ättlingar som ”bar” den:
”Därtill kom att Karl Oskar, den förstfödde sonen, redan före dopet, vid födseln, hade fått som arvdel den turbringande näsan, Nilsasläcktets stora näsa.” s. 17
(Nils var den första ägaren till gården Mjödahult, där hans ättlingar kom att bo ända till Karl Oskars tid)

Karl Oskar var ända sedan barndomen egensinnig och väldigt envis:
”Det hände att han i arbetet inte gjorde som fadern befallde, utan såsom han själv tyckte…”
s. 17
… eller…
”Sedan Karl Oskar kunde knäppa upp sina byxor själv när han behövde pissa, hade han aldrig bett sina föräldrar om råd eller hjälp.” s. 127

Men gällande flytten till Amerika var han tveksam, även om det var hans egen idé. Det innebar trots allt en stor risk att resa över Oceanen, men han var säker på att han, hans fru och deras tre barn skulle få det mycket bättre i Nordamerika. Trots allt kunde det inte bli mycket värre hemma i Sverige, skörden var dålig och de blev bara fattigare för varje dag som gick. Det skulle inte dröja länge förrän någon av dem dog av svält:
”Hur de än mödade sig och strävade, kunde de aldrig förkovra sig här i Kopamoen.” s. 122 Men trots hans argument kunde inte hans hustru hålla med om att det var det var det bästa för familjen, och Kristina (hans fru) var en av de få personer som han faktiskt lyssnade någorlunda på, eftersom han hade stor respekt för henne. Men när deras äldsta dotter Anna, som bara var fyra år, dog på grund av svälten, ändrade Kristina sin ståndpunkt. Hon var fortfarande tveksam, men nu hade Karl Oskar bestämt sig för att de skulle flytta. Han vägrade låta någon av deras barn dö som Anna gjorde.

Alla i socknen försökte råda honom att låta bli att åka. Men när han vägrade att lyssna började folk tro att han var galen. Allt fler saker sades bakom ryggen på honom. Oftast var det sådant som:
”Karl Oskars stora näsa pekade så långt ut, att det blev för trångt för honom att vända sig här i socknen.” s. 161
Men när han fick reda på det lät han det bero, det gjorde honom inget.

Allt detta kan göra att han låter väldigt självisk, men faktum är att han bryr sig väldigt mycket om sin familj:
”Medan Kristina låg till sängs tog fadern ensam hand om barnen; de var krya och livaktiga och for inte illa av sjön.” s. 351

Mina tankar om Karl Oskar

Karl Oskar verkar helt klart vara en modig person som inte bryr sig om andras tankar om honom. Han verkar vara en bra vän, stöttande och lojal. Men hans envishet kan nog förnärma de flesta personer, jag själv blir rätt irriterad på sådana personer som tror att de vet bättre än alla andra. Dessutom kan han inte klara av allting själv, vilket han inte riktigt verkar ha förstått riktigt än.

 Robert

Robert Nilsson är Karl Oskars 10 år yngre bror och Nils och Märtas tredje barn, född tre år efter systern Lydia, som stannade hemma i Småland med deras föräldrar i stället för att flytta till Amerika. Precis som sin äldre bror var Robert en bongstyrig pojke. Han brukade ofta springa iväg så fort han fick chansen. Även om det bara var utåt hagen tog det timmar för hans föräldrar att hitta honom när han väl var borta:
”Om inte någon hade uppsikt över honom, så försvann han ut i hagen och gömde sig.”
Detta för att det tydligen var massor av enbuskar där:
”Han gav sig i väg utåt hagen, och de kunde få leta i timtal efter den lille bland de täta enbuskarna.” Båda citaten finns på s. 34
När han senare blev dräng hos en man vid namn Aron på Nybacken startade han sin första dag med att rymma, innan han ens hade börjat på tjänsten. Det slutade med att han blev funnen och fick börja jobba hos Aron i alla fall. Men Rober var fast besluten att rymma. En dag när han skulle rensa ett dike, fick han för sig att han kunde hänga mössan på spaden och lägga sig ner för att vila, så skulle det se ut som om han jobbade om han rörde spaden lite då och då. Den lyxen varade tyvärr inte länge. När Aron kom på sin dräng med att lata sig gav han honom en saftig örfil, som gjorde att det började ringa i örat. Den händelsen gjorde honom nästan lomhörd på det öra där örfilen träffade, men hans tankar om det var följande:
”Men jag vet att mitt öra blir friskt igen när vi kommer fram till Amerika.” s. 289

Trots detta var han en väl skolad pojke, eftersom han älskade att läsa böcker:
”Skolmästarn hjälpte honom gärna: Robert var det enda av hans skolbarn, som läste böcker alldeles frivilligt.” s. 66
Det beteendet var rätt så udda på den tiden. Folk skulle kunna läsa bibeln, och kanske någon enstaka tidning, men mer än så var inte nödvändigt för att kunna överleva. Därför nöjde sig de flesta med det, men Robert älskade att läsa faktaböcker. Särskilt en bok väckte hans intresse, en bok om Amerika. Det var därifrån Robert fick sina tankar om att emigrera till Amerika ifrån.

Robert kan man säga är lite av en liberal. Han vill inte vara någon annans underlydnad, det vill säga dräng, som tjänar under sin herre och kronan. Han verkar också vara lite lat av sig, vilket kanske är en anledning till varför han inte vill arbeta som dräng. Då man får jobba hårt var dag, förutom vissa få fridagar, som vissa kanske inte fick:
”En dräng fick inte var någon dissgris, för han fick inte lämna tjänstestället utan lov av husbonden.” s. 55

Mina tankar om Robert

Enligt mig är Robert snäll och trevlig, men ganska tillbakadragen. På den tid som han levde verkade det vara en rätt så stor press på pojkar, eftersom de skulle kunna försörja sina familjer när de växer upp. Jag har intrycket av att han inte bryr sig om det. Det jag vill säga är att det tycks som om att han vill vara sin egen herre här i livet.

Karl Oskars och Roberts relation till varandra

Trots att de är bröder vet de väldigt lite om varandra, inte bara för att Karl Oskar är tio år äldre, utan för att Karl Oskar flyttade hemifrån när Robert bara var en liten pojke. Det var nämligen så att Karl Oskar började gräla med sin pappa om att han inte gjorde sina sysslor som han skulle. En dag fick han nog och började arbeta som dräng på en annan gård. Karl Oskar kom inte tillbaka förrän hans pappa blev skadad och var tvungen att ge gården till honom. När detta hände skulle Robert precis börja jobba som dräng själv och flyttade därför hemifrån då brodern tog över gården.

Bröderna verkar ha stor respekt för varandra. De litar på varandra och tar hand om varandra, men de verkar inte känna varandra så väl. Syskon brukar känna till nästan allting om varandra, till exempel vad man gillar att göra på fritiden eller om den andre har fått problem, men jag tycker att det verkar som om att Robert och Karl Oskar inte har en så bra relation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad kul att du vill kommentera mitt inlägg!

Alla inlägg granskas innan de publiceras, så om du vill ställa en fråga till mig men inte vill att det ska komma upp på bloggen kan du bara skriva det i kommentaren så raderar jag den istället. Men självklart så svarar jag på din fråga ändå.