söndag 30 september 2012

Bokbloggsjerka 28 september - 1 oktober

Då var det dags för bokbloggsjerka igen, och veckans fråga är följande:

"Återigen har jag hämtat inspiration till veckans jerka från ett av Peter Rozovskys inlägg på Detectives Beyond Borders: ”What have you learned from Crime Novels?”

Då jag är väl medveten om att långt ifrån alla vurmar för deckargenren så kan ni naturligtvis applicera frågan på vilken genre ni vill.
"


Som jag tidigare nämnt så är jag inte särskilt förtjust i deckare - av någon anledning som även är dold för mig, samtidigt som jag fallit huvudstupa för Fantasy-genren. Men vad har jag då lärt mig av fantasy-böcker? Beblanda dig inte med vampyrer? Att det finns en möjlighet att jag kan vara en häxa som kontrollerar ett specifikt element? Eller så kanske jag till och med är dotter till en grekisk gud? Nej, allt det där låter bara som nonsens.

Det som jag gillar mest hos fantasy-böcker och det som jag har lärt mig av dessa är väldigt enkelt, men har också påverkat mig mer än vad jag själv har insett; att ingenting är omöjligt. Det behöver inte innebära att Harry Potter kommer att svassa in på min skola och förvandla mina lärare till paddor bara genom att svänga på sin trollstav, utan det enkla faktum att en 15-årig tjej kan starta en blogg - bara sådär - och skriva om vad hon vill. Att jag har en möjlighet att bli allt ifrån lastbilschaufför till hjärnkirurg när jag blir äldre. De förmånerna hade man inte för 200 år sedan, och allt har kommit till tack vare människans beslutsamhet, mod och fantasi.

fredag 28 september 2012

Lisas böcker

Lisa - alias Boklisa - är redaktören för den sockersöta bokbloggen Lisas böcker.



För det första är Lisas böcker den finaste bloggen jag sett; rosa text och skrivstils detaljer gör det till ett tjejigt paradis - och antagligen en feminisms mardröm. En söt blogg till en söt tjej helt enkelt.

Lisa är 13 år gammal allt-i-allo-människa vars kreativa ådra återspeglas i hennes vardag. Hon har bloggat sedan lördagen den elfte februari 2012, och än så länge verkar hon inte ha tröttnat på en bokbloggares hektiska liv.

Om jag ska vara helt ärlig så är jag inte inne på hennes blogg så ofta. Det kan vara för att hon lägger upp inlägg ganska oregelbundet, men troligtvis så är det bara för att jag har haft de ganska jobbigt i skolan på senaste tiden och helt enkelt inte har haft tid till att leka på nätet.

Det var allt för idag. I helgen är det bokmässa, och förhoppningsvis så ska jag dit - för första gången! Jag håller på att gå upp i taket av lycka. Vill du veta mer om bokmässan så kolla in deras hemsida. Vi ses där!

torsdag 27 september 2012

Frida tidningen

Igår fick jag det nya numret av Frida-tidningen. Jag har prenumererat på tidningen i cirka ett halvår nu och jag blir fortfarande extatisk när jag får ett nytt ex. Egentligen förstår jag inte riktigt varför, den är ju nästan som vilken annan tjej/tonårs-tidning som helst, men av någon anledning tycker jag extra mycket om Frida. Personligen tror jag det är så för att den är skriven på ett lättsamt och kul, men ändå seriöst sätt. De blir aldrig tramsigt på den nivån då man undrar om man råkat få sin lillasysters tidning av misstag, men trots allt allvar varvas tidningen med både bra och dålig humor. Tidningen passar alla helt enkelt, det vill säga om du är en tjej i de äldre tonåren.




Nu när vi ändå har ämnet uppe; finns det några "skvaller-tidningar" för killar? I ett jämställt samhälle borde det väll finnas något sådant. Jag har aldrig sett någon; alla kill-relaterade tidskrifter jag har hittat handlar antingen om sport, motorer eller - min personliga favorit - sport och motorer. Varför finns det inga tidningar om kill-mode och allt annat som man kan hitta i skvaller-tidningar? Fast, i och för sig kanske en bättre fråga är; Varför är inga killar - som jag känner i alla fall - öppet intresserade av mode, eller något annat "tjejigt"? (observera ordet öppet i mitten av meningen.) Idéer/tankar/åsikter om detta, snälla dela med er om dem; jag vill veta!

onsdag 26 september 2012

Varför kan ingen se mig? - del 2


Fanny

Halva veckan hade gått i ett, Fanny visste knappt när den ena dagen började och den andra dagen slutade längre. Det enda hon visste var att all hennes vakna tid skulle präglas av den ena förnedringen efter den andra. När hon försökte tända en eld för någon dag sedan knuffades hon ner i kolresterna från kvällen innan, som tur var hade det svalnat men det var omöjligt att få bort fläckarna från kläderna. När de skulle paddla kanot fick hon hela tiden höra busvisslingar, vilket bara fick hennes ansikte att se ut som en tomat hela dagen. Hon önskade att hon kunde vara lite mer som den där tjejen Kim. Hon gick runt i sin rosa bikini och verkade helt oberörd av killarnas kommentarer. Kim vann dessutom kanot racet, med Fanny i samma kanot. Det är en enorm prestation, inte bara för att de tävlade mot killar, som var dubbelt så stora som de själva, utan för att Fanny inte hade suttit i en kanot i hela sitt liv, i alla fall inte utan att ramla i vattnet. Men segern glömdes snabbt bort och redan samma kväll var allt precis som det varit enda från början.

Det var helt tyst i stugan. Fanny satt i sin säng och tittade ut mot solnedgången. Då och då tittade hon ner på de andra tjejerna från sin överslaf. De var fyra stycken, de enda tjejerna på hela lägret. Det var Fanny, en kaxig tjejen Kim, Siri - en tjej från Värnamo som inte verkar ha varit på något annat än flickscouterna i hela sitt liv - och en tjej som luktar dillchips. Alla verkade vara 14 år, men Fanny visste inte. Ingen hade sagt någonting på hela kvällen, förutom Kim, som bara hade klagat på att det inte fanns någon mobiltäckning, vilket började gå Fanny på nerverna. Men dock, klagandet fortsatte, och Fanny sa inget. Hon satt tyst och inväntade slutet, precis som hon hade gjort alla de andra kvällarna.

Kim

-       Jag tänker inte sova i det där!
Det var en helt vanlig kväll för tjejerna. Som alla andra dagar har de blivit utsläpade till skogen för att göra någon onödig aktivitet som de skulle misslyckas att utföra jämfört med killarna. Den kvällen, den sista kvällen på lägret, skulle de kampa. Det hade precis lyckats sätta upp sitt tält, en halvtimme efter alla andra, och det såg inte bra ut. Inte på grund av uppsättningen, det visade sig nämligen att scouttjejen var otroligt duktig på att sätta upp tält men det tog tid att övertala henne att göra det. Det var tältet i sig själv, som såg ut att ha blivit uppäten av en björn och sedan utspottad igen. Men hon klandrar inte björnen i sådana fall, tältet var säkert inte så rent innan det blev ”uppätet” häller.
-       Men vi har inget val. Det är antingen det tältet eller inget alls.
Det var den där tjejen Fanny som sa det. Kim började bli riktigt irriterad på henne. Hon har gått efter de andras pipa hela tiden, aldrig sagt emot och aldrig klagat, inte ens på Kim själv. I början tyckte Kim det var skönt, äntligen en rumskompis som inte påpekar och kritiserar allt man gör. Det visade sig att hon inte kritiserade någon annan heller för den delen, och det drev Kim från vettet. Särskilt när de behandlade alla tjejerna som skit.
-       Varför går du inte och sticker huvudet i sanden som du alltid gör?

     
Fanny

Hon vaknade av att ett par händer ruskade hennes axlar så att hennes huvud skakade som en nickedocka.
-       Fanny! Fanny vakna! Alla är borta. De har försvunnit!
-       Vad? Vad sa du? Svarade Fanny, fortfarande lite yr i huvudet.
-       Killarnas tält är borta och ingen av dem är kvar!
Det förstod Fanny, trots den lätta hjärnskakning hon fått av sitt ovänliga uppvaknande. Hon for upp som skuten ur en kanon och skyndade sig ut ur tältet med tjejen som luktade dillchips hack i häl. Gläntan var tom. Den stora gräsplätten som hela lägret hade kampat på var helt öde. Det enda som visade att någon över huvud taget har varit där var den fortfarande rykande kolhögen i mitten av gläntan.
-       Vad fan! De har dumpat oss, utbrast Kim när Fanny började närma sig.
-       Vad ska vi göra nu då? Vi har ingen aning om vart vi ska, vi har ingen karta eller kompass, mat eller vatten, sa scouttjejen med panik i rösten. Fanny stirrade henne i ögonen och försökte att skicka ett tyst meddelande…
Du gör inte saken bättre. Snälla var bara tyst.
-       Vi kommer att dö! Vi har ingen aning om hur man överlever i skogen, vi är inga killar. Vi tjejer ska inte behöva veta sådant här, stammade tjejen bakom Fanny medan tårar började rinna nerför hennes kinder. Nu började Fanny bli riktigt irriterad.
-       Ja då finns det väl inte så mycket mer vi kan göra förutom att sitta här då.
-       Är du allvarlig Kim? Frågade Fanny, nu rosenrasande. Är ni seriösa? Vi kommer inte att dö! Ja, vi är inga killar och jo, vi vet inte hur man överlever i skogen, men vi är smarta. Vi kan lära oss vad vi behöver veta, vi kan hitta tillbaka till lägret utan killarnas hjälp. Det kan trots allt inte vara så långt borta. Vi tjejer kan göra allt som killar kan, och vi klarar till och med av att göra det i högklackat! Bara vi samarbetar så klarar vi det här.
Tjejerna utbytte förvånade blickar som snart ändrades till tvivel. Men efter ett tag började de alla le. Alla nickade gillande och kom närmare Fanny.
-       Nu ska de där svinen få käka upp att de lämnade oss, sa Kim och alla började skratta.

Kim

Kim var tvungen att erkänna att hon var imponerad av Fanny. Hon hade sett till att de kommit tillbaka till lägret i ett stycke, och snacka om att grabbarna blev förvånade när de såg oss gå igenom lägret. Deras hakor åkte genom golvet och ner till Kina. När hennes mamma sedan hämtade henne kramade hon alla tjejerna hejdå. Hon sa att hon skulle sakna dem jättemycket, och för en gång skull så menade hon vad hon sa, särskilt till Fanny. Hon kunde knappt tro det, men den där veckan hade det hänt något hon aldrig hade trott skulle hända, hon hade blivit kär i en tjej.
-       Har du haft det bra på lägret Kim? En bekant röst avbröt hennes tankar. Hon vände sig mot sin mamma och tittade på henne som om hon just sagt att bilen är en förklädd marsian.
-       Va?
-       Jag undrade om du hade haft det bra? Hon tittade på Kim med samma blick som vandligt, men den verkade lite mjukare. Hon verkade inte bedöma Kim som hon brukade göra, utan tittade henne rakt i ögonen som om hon faktiskt brydde sig om vad Kim skulle svara.
-       Jo, ja… j-jag har haft det bra. Själv då? Mammans annars stenkalla min verkade smälta och visade ett leende som fick Kim att ångra allt hon har kallat henne för de senaste åren.
-       Inget särskilt. Jag hade bara tänkt åka hem och fira min underbara dotters födelsedag. Jag har ett vagt minne av att jag lovat henne att vi skulle öppna hennes födelsedagspresenter tillsammans. Hon log ett sådant där du-trodde-väll-inte-att-jag-glömt-bort leende och Kim kunde inte låta bli att le tillbaka.


Fanny
12 år senare

Telefonen på bordet gav ifrån sig en munter melodi.
-       Robert, kan du vara snäll att ta det, jag är lite upptagen.
-       Självklart chefen, ett ögonblick bara.
Tystnad lade sig över rummet. De rytmiska ljudet från steg ute i korridoren var avslappnande och innan hon visste ordet av var hon redan igång med nästa månads affärsplan. Efter några minuter kom hennes assistent tillbaka.
-       Frun, det är din mor på telefon. Hon vill gärna prata med dig.
-       Tack Robert, koppla upp henne på min linje bara.
Fortfarande knappande på sin MacBooks tangentbord slog hon snabbt på högtalaren på den gamla telefonen bredvid och en kvinnas röst fyllde rummet.
-       Hej älsklingen, hur är det?
-       Det är bara bra mamma, och själv då?
-       Åh, det är som vanligt, sa hon med en glad röst men Fanny var säker att hon kunde höra en dold suck i slutet av meningen.
-       Hur är det med Tim?
-       Han mår bra. Han är bara lite nedstämd över att han inte fick det där jobbet.
-       Blev han nekad igen? Det var hans tredje jobbansökan den här månaden.
-       Nåja, det blir säkert bra, nu lät hon mindre övertygad. Hon och pappa hade stöttat Tim de senaste 12 åren, med pengar och bostad, och nu börjar pengarna sina. Fanny borde veta, för hon brukade sköta familjens bokföring efter att hon hade tagit studenten.
-        Men, du, jag ringde egentligen för att prata om dig. Jag fick din inbjudan nyss och…
-       Vad bra. Kan du komma på bröllopet?
-       Vi ska försöka, du vet hur din fars jobb är, han är ständigt upptagen. Men, jag var bara tvungen att fråga om du verkligen har tänkt igenom det här? Jag menar, är Kim verkligen den rätta för dig? Hon är så… så Kim och, hur ska jag säga det här? En tjej.
-       Mamma, vi har pratat om det här. Kim och jag har varit ihop i sex år, vi vet vad vi gör. Dessutom är det mitt val och inte ditt. Nu, om du ursäktar, så måste jag jobba. Jag har mycket kvar att göra inför lanseringen av den nya bilmodellen.
Hon avslutade samtalet utan att vänta på ett svar. De hade haft samma diskussioner enda sedan hon och Kim blivit ihop, och alla hade slutat i skrikanden och förolämpningar. Ibland brukade de inte tala med varandra på flera veckor efteråt, sedan gav någon av dem upp. Efter ett tag slutade Fanny att bry sig om det, veckor blev till månader och månader till år. Hon fick ett helt nytt liv, ett eget liv. Utanför det öppna fönstret värmde den lysande solen upp Stockholms gator. Skratten från små barn ljöd från parken intill där trädens gröna blad nätt och jämt skymde de drillande fåglarna. En svag sommarbris fyllde rummet tillsammans med alla de ljuva dofter som den bar med sig. Hon andades in så djupt hon kunde och höll kvar den rena luften i lungorna. Hon brukade alltid göra så när hon var liten, det gjorde henne lugn och framför allt glad. Av någon anledning kändes det bättre än det hade gjort förut. Trots allt kaos omkring henne, trots alla nedstämmande kommentarer hon hörde folk fälla om henne, var hon lyckligare än vad hon någonsin varit. 

tisdag 25 september 2012

Varför kan ingen se mig? - del 1

Följande är första delen av en novell som jag har skrivit.

Fanny

Det luktade unket, nästan lika illa som Tims strumpor. Väggarna hade en vitmålad träpanel där färgen flagnat så att väggarna mestadels var bruna, precis som den lilla stugans utsida. Den enda skillnaden var att insidan var nedklottrad till minsta spik, och det var inte några trevliga saker det stod där heller. Hennes bror Tim skulle verkligen stormtrivas här och som hans lillasyster var Fanny van vid saker som skulle kunna klassas som värre. Stugan hade bara ett litet fönster, immigt av smuts och damm. Otroligt nog hade några få solstrålar lyckats ta sig igenom och lyst upp de två rostiga våningssängarna som såg ut som om de varit där sedan andra världskriget. Fanny suckade djupt. Hon hade alltid önskat sig att få vara en av grabbarna och inte bara en nickedocka med bröst, men när hon anmälde sig till detta hade hon inte anat att hela lägret skulle vara fullt av killar. Hon hade inte sett en annan tjej på vägen till stugan, och även om hon inte ville erkänna det så gjorde tanken på att vara enda tjejen att hennes händer började svettas och att hjärtat nästan hoppade upp i halsen.

Hon satt vid sminkbordet och stirrade på sin spegelbild. Hela livet hade hennes mamma sagt att hon var den vackraste flickan i världen, att Fanny var den perfekta dottern. Hennes mamma hade betalat för hårförlängningar, utan att fråga Fanny om det först, och tagit med henne på shoppingturer minst en gång i veckan då hon köpte dyra kläder och smink i mängder. Allt detta för att ”vårda Fannys ärvda skönhet”, men hur mycket Fanny än ansträngde sig verkade det inte bli nog. Oavsett hur tidigt hon gick upp på morgnarna för att plåga sig själv med saker som sminkning och val av kläder så kunde Fanny inte se vad hennes mamma tydligen såg, allt hon hittade i spegeln var en helt vanlig tjej. Det nu långa, röda håret som ramade in ett gräddvitt ansikte med knappt märkbara fräknar på näsan. Så kallade midnattsblå ögon med ett par ögonbryn ovanför, självklart vaxade intill ”perfektion”, och en liten finne på hakan. Hon såg helt normal ut, men ibland önskade hon att hon kunde vara någon annan. En som vågar säga vad den tycker, klä sig som den vill, bete sig hur den vill. Tyvärr så var hon lilla perfekta Fanny som syntes men inte hördes. Hon hade A i alla ämnen och gick på balett två gånger i veckan. Hon hade aldrig gjort något för att göra sina föräldrar missnöjda, aldrig. Men den morgonen när hon satt och tittade sig i spegeln som alla andra, vanliga dagar bestämde hon sig. Hon skulle bli någon annan.

Nu i efterhand insåg hon att det var lättare sagt än gjort. Visst, hon hade lyckats kopiera Tims ansökan till friluftslägret, med mammas underskrift på. Bytt ut Tims namn mot sitt eget och lurat i sin mamma att hon skulle på cheerleading läger samma vecka som lägret var. Hon hade också haft turen att Tim fick influensan dagen innan han skulle åka. Fanny kunde fortfarande höra sin pappas arga röst:
-       Vad menar du med ”kan inte åka”? Är du inte tuff nog för att stå emot en liten förkylning?
-       Men för fan, pappa! Jag har ju influensan!
-       Det kan inte vara så farligt Tim. Dessutom har vi betalat dyra pengar för det här lägret och du ska gå!
-       Fan heller! Jag tänker inte röra mig ur fläcken!
Efter det upptäckte de att jag stod utanför dörren till Tims rum och sa åt mig att gå.

Trots allt hon hade gjort för att komma hit kände hon sig fortfarande som en fegis, ingenting hade förändrats. Hon var fortfarande samma Fanny hon var för två timmar sedan, när hon steg på tåget till Eskilstuna. Hon suckade en gång till och gick till badrummet för att tvätta av sminket. Dörren knakade ljudligt när den öppnades och med ett brak gick den av från gångjärnen och föll till golvet med en duns.
Det här stället blir bara bättre och bättre.
Badrummet var lika smutsigt som resten av stugan, det märktes tydligt att ingen tjej hade bott här innan henne. Golvet var täckt av gamla avklippta tånaglar, damm och…
Är det där en kissfläck? Usch! Antingen får killarna här sämre uppfostran än vi Stockholmsbor, eller så gav de mig den sämsta stugan med flit.
Å kolla, de har till och med lämnat en gummiödla i handfatet, vad barnsligt.
Hon vände sig om för att hämta sin handduk som fanns i väskan när hon hörde ett klickande ljud, som blev högre för var sekund. Fanny tittade snabbt upp och såg samma ödla, som tydligen var livs levande, rakt framför näsan. Hon stelnade till, munnen blev torr och adrenalinet började pumpa i hennes ådror. Hon drog ett djupt andetag och…

Kim

-       Är du redo att ha roligt på lovet Kim? sa hennes mamma med den nasala rösten hon brukar ha när hon börjar lugna ner sig från ett gräl.
-       Ja, men jag är ju tvungen att vara på den här tristessen du kallar ett läger.
-       Var nu inte så barnslig. Det här lägret kommer att göra dig gott. Du kommer lära dig att ta hand om dig själv, samtidigt som du får vett nog att uppskatta din gamla mamma.
Kim gör si, Kim gör så. Aaargh, jag blir galen!
Sådär har det varit ända sedan Kim föddes. Hennes mamma blir aldrig nöjd. Kim är alltid en besvikelse i hennes ögon.
Men jag antar att det blir så när man har oturen att få världens största feminist till mamma.
Kims pappa hade dragit med svansen mellan benen så fort hennes mamma blev gravid med henne. Han gav inte föräldrapengar, eller någon hjälp för den delen, till hennes mamma när Kim var född, och utan jobb hamnade de tills slut på härbärge, där Kim levde de första fem åren av sitt liv. För Kim gjorde det inte så mycket, hon kom knappt ihåg hälften av det. Men enligt alla andra har hennes mamma aldrig varit sig lik efter det. Hennes mamma är en typisk feminist. Hon bär varken bh eller högklackade skor och hennes korpsvarta hår är kortklippt upp till öronen. Hon klär sig bara i svarta, säckiga kläder, vilket är synd för hon har en figur som andra kvinnor i 45 års ålder skulle dö för, och på helgerna står hon utanför olika fabriker eller rådhus med plakat som säger ”Stoppa orättvisan! Kvinnan är lika mycket värd!”. Kim själv är raka motsatsen till sin mamma. Hon har samma slanka figur och korpsvarta hår, men hennes räcker henne nästan ända till midjan. Hon klär sig alltid i åtsittande jeans och en färgglad tröja, höga klackar är enligt henne ett måste och hon kan inte gå utanför dörren utan att ha sminkat sig. Hon antar att det är därför hennes mamma har skickat henne hit, för att Kim ska bli mer som hon, men Kim tänker inte låta det hända.
-       Jag kommer och hämtar dig på måndag.
Kim steg snabbt ut ur bilen och slog igen dörren så hårt hon kunde. Hon fortsatte sedan uppför stigen till lägret utan att bry sig om att titta tillbaka, hon kunde redan höra brummet från mammans gamla Volvo försvinna längre och längre bort. En liten tår hann ta sig förbi Kims försvar och började rinna ner för hennes kind. Hon torkade snabbt bort den och fortsatte framåt.

Klockans sekundvisare verkade bara gå långsammare och långsammare. Kim satt vid matbordet och väntade på att hennes mamma skulle komma hem.
En sekund, två sekunder…
Hon hade väntat en hel timme. Hon hade stått och tittat på klockan så länge att varje minut började kännas som en evighet, då hon hörde hur någon låste upp dörren och steg in i hallen.
-       Mamma! Ropade Kim och sprang in i hallen där hennes mamma, trött och sliten, stod och hängde av sig sin kappa.
-       Hej Kim. Grattis på födelsedagen, sa hon samtidigt som hon lunkade fram till Kim och gav henne en snabb kram.
-       Sju år, du börjar bli en stor liten dam du.
-       Har du några presenter? Frågade Kim entusiastiskt medan hon hoppade upp och ner på stället.
-       Det är klart jag har det, här har du.
Det var ett litet paket, ungefär lika stort som Kims hand. Det var inslaget i brunt papper och man kunde inte se en skymt av någon rosett eller ett rosa band.
-       Kan vi öppna den tillsammans?
-       Jag orkar inte Kim, jag har jobbat hårt hela dagen. Jag ska gå och lägga mig. Men nästa år så, jag lovar.
Men Kim trodde henne inte. Hennes mamma hade sagt så varje år men det hade aldrig hänt. Kim gick till sitt rum och satt sig på sängen. Det knakade från den rostiga fjädringen och ljudet ekade i det lilla rummet. Hon tittade ned på paketet, pillade lite på tejp biten som höll ihop pappret men stuvade sedan in det under sängen utan att öppna det. Där har den väntat, tillsammans med gamla och nya paket, på att få bli öppnad ända sedan dess. 

Det så kallade lägret skulle Kim själv beskriva som en lyxig ungdomsanstalt mitt ute i ingenstans. Den var placerad högt uppe på en kulle, mitt bland tallar och brännässlor. Huvudbyggnaden var byggt som en herrgård, förutom den lilla haken att allt var slitet och nedklottrat. Resten av stugorna var byggda vid sidan om huvudbyggnaden så att de bildade en u-form. Mitt i allt ihop fanns en stor vedtrave, som man antagligen tänker tända fyr på senare.
Inget säger ”välkommen till oss” så som brända marshmallows och hälsoskadlig rök.
Vad hon kunde se fanns det inga utedass, vilket innebar att antingen finns bajsstanken i stugorna eller så var hon tvungen att pinka i ett hål bakom en buske. Inget av det var särskilt tilltalande.
-       Aaaaaaaah!
Huvudet ringde och dunkade som om någon hade slagit på en gonggong bara någon meter ifrån henne.
Är det ens fysiskt möjligt att skrika så högt?
En tjej i Kims egen ålder sprang ut från en av stugorna längst bort i lägret, den mest slitna av stugorna vad hon kunde urskilja, fortfarande skrikande för full hals. Hon sprang igenom buskar och snår utan att bry sig om rivmärkena hon fick på både kläder och ben. Ingen verkade veta varför hon gjorde det, alla bra stirrade på henne medan hon hoppade huvudstup ner i den närliggande sjön, med en lite ödla hängandes på ryggen. Det dröjde inte länge förrän hon kom tillbaka upp ur vattnet, våt från topp till tå, med maskara rinnande ned för kinderna. Kim kunde inte låt bli att börja fnissa, hon såg så rolig ut. Alla började skratta, och skrattet blev bara högre desto fler som kom för att se vad som hade hänt . Flickans kinder blev rödare ju längre tiden gick. Hennes ögon tårades och det tog inte lång tid förrän hon började hickgråta som vissa tjejer gör.
-       Hon får skylla sig själv som kom hit till lägret. Att vara en kvinna i en mansvärld är svårare än vad man tror, det har jag fått lära mig den hårda vägen.
-       Men jag kanske ska hjälpa henne.
Nej, jag har det illa nog som det är, att hjälpa en utböling förvärrar bar allt. Hon får klara sig själv.


Vad tycker ni om den såhär långt?

måndag 24 september 2012

Septembers bästa bok

Till min besvikelse var det nästan inga som röstade på den bok som de tyckte skulle bli vinnaren av Månadens bok - september. Men men. Jag ska försöka med det en gång till och dessutom se till att lägga upp undersökningen en vecka innan Månadens bok utses.

Tills vidare, septembers bästa bok är:



av Terence Blacker.

söndag 23 september 2012

Gitarrbus 1

Jag har spelat gitarr i några år och nu - äntligen - tycker jag att denna boken är för lätt.
Av Ulrik Lundström & Jan Utbult

Gitarrbus 1 innehåller låtar och melodier som passar både nybörjare och duktiga amatörer. Det finns många illustrationer som visar hur man ska hålla händerna, så den är bra att ha även om du tränar själv - men självklart är det en fördel om man har en lärare/tränare.

lördag 22 september 2012

Bokbloggsjerka 21 - 24 september

Har det tillkommit något till bokhyllan i veckan?

Som svar på din fråga; nej, jag har tyvärr inte skaffat någon ny bok denna vecka. Anledningen till detta är att jag har fastnat. Just nu så läser jag Oliver Twist och jag kan verkligen inte fortsätta läsa, den är så tråkig! Det är bara elände på elände på elände genom hela boken. Fast jag måste erkänna att jag är imponerad av Charles Dickens förmåga att komma på de mest otroliga scenarion man kan tänka sig, även om de är deprimerande. 

Oliver Twist av Charles Dickens.


Men jag tänker inte ge mig! Jag ska läsa ut den här boken om det så är det sista jag gör. Delvis för att den är en av böckerna jag ska läsa i min tre-på-tre-utmaning, men det är också själva principen. Sanna mina ord, ni kommer få se en recension av den snart.

fredag 21 september 2012

Bokbuse

Detta inlägg tillägnas Bukbusen Linnéa. 


Var får folk alla bra bilder ifrån?

Jag är nästan lite avundsjuk på Linnéa. Hon skriver på ett kul, personligt, ja... ett helt enkelt skitbra sätt (ursäkta språket) trots det faktum att hon är TVÅ ÅR YNGRE än mig! Orättvst? Ja, faktum är att jag tycker det! Fast nu tar jag ut min ilska på en oskyldig person - om du läser det här Linnéa så är jag ledsen om det lät otrevligt. Faktum är att jag bara är chockad över hur många bra bokbloggare det finns där ute. Det jag menar är att när man startar sin egen blogg så tycker man att den är så himla bra, och sen så läser an alla andras och tänker: "shit! Håller min blogg måttet?" Jag bara har bloggat ett litet tag, och innan dess visste jag knappt att bokbloggar existerade, så man kan kort sagt säga att jag överraskas varje dag över hur många bokbloggare/boknördar det finns där ute förutom mig. Men tillbaka till Bokbuse:

Det är en bra strukturerad, fin blogg med många roliga inlägg som är rena fröjden för en boklus. Att läsa bloggen är - för att citera en av mina favoritbloggare - "som att hitta en helt ny värld." ;)
Du kan nå Bokbuse på Twitter eller Facebook (hon heter @Bokbuse på båda) och via mailen bokbuse@hotmail.com.

Förresten Linnéa, ett litet tips bara; etiketterna i slutet av varje inlägg ska du kanske skriva i en mörkare färg, det är lite svårt att läsa dem nu :)

Glöm inte att kolla in Bokugglans blogg, det var trots allt hon som kom på Bokbloggargänget!

torsdag 20 september 2012

Kan du läsa på nageln?

Svar: JA!

Det här inlägget är inte särskilt bok-relaterat, men det handlar om text - typ.



Tro det eller ej, info om hur man gör så här med naglarna hittade jag faktiskt i en Julia-tidning. Tydligen så står det vettiga saker i dem ibland.

Du gör såhär:

  1. Måla två lager med vitt nagellack - låt det torka mellan strykningarna - och vänta tills det är helt torrt!
  2. Riv ut en bit text från en dagstidning och lägg det i blöt. Lägg det sedan på nageln medan pappret fortfarande är vått. 
  3. Låt det ligga på nageln (samtidigt som du trycker - ungefär som de där låtsas-tatueringarna man gjorde när man var liten) i någon minut.
  4. Dra försiktigt av pappret och vänta någon minut till.
  5. Toppa med ett lager genomskinligt nagellack för att trycket inte ska tvättas bort.
Voila! Nylackade och fina naglar som du kan skryta om i skolan.


Ni kanske undrar varför man bryr sig om att göra något så tidsödslande och jobbigt om det ändå kommer att tas bort senare? Den frågan kan jag svara på genom att berätta mitt motto; "Om man ska göra någonting så ska man göra det ordentligt." Mina naglar måste alltid vara lackade, annars så skavs de upp - själva naglarna alltså. Det är både fult och jobbigt; eftersom naglarna då fastnar i allt - tyger, håret, boksidor... you name it! Så då tänker jag att man lika bra kan göra det snyggt och roligt, i stället för bara ett måste; jag är lite konstnärligt lagd, så att pyssla med naglarna passar mig perfekt. Jag önskar bara att det hade luktat lite mindre. Har ni någonsin gått in i ett rum där man precis har använt nagellack? Ett ord; ourkh!  

Har någon därute någon bra idé om hur man kan göra med naglarna? Jag börjar få slut inspiration... 

tisdag 18 september 2012

Piraternas fånge

"Karta övermina resor från De tio sista länen. Jag tog med London trots att det är nästan översvämmat, och piraternas sumpmarker, fast man måste vara tokig för att åka dit. 
Lilly Melkun
April 2216" 

Av Emily Diamand, Semic bokförlag

Lilly Melkun är en 13 år gammal flicka som lever i en värld. En värld som vi har förstört. För flera hundra år sedan svämmade världen över. Allt som finns kvar är steniga stränder och illaluktande sankmarker - piraternas territorium. Folket i De tio sista länen - en del av det för detta Storbritannien - lever på en skör tråd då de kämpar mot svält och pirat-atacker samtidigt som en tyrannisk diktator styr landet med en järnhand. Endast ett fåtal lärda människor känner till hur det var innan "Kraschen", som översvämmade och förstörde stora delar av hela världen. I De sista tio länen finns det inte ens någon teknologi kvar! Det har till och med gått så långt att folket tror att teknologin är syndig och att användningen av det var anledningen till att förfädernas värld drunknade - bokstavligt talat.

"Farmor säger att efter Kraschen blev folk väldigt arga på datorer och allt det där andra, och det var stora människohopar som gick runt och slog sönder dem. Det finns inga kvar som fungerar någonstans, det är vad pastorn säger."

Boken är tankeväckande, men samtidigt lite fånig - fast på ett bra sätt. Det jag menar är att det är så... löjligt, kanske man kan säga, att ingen kan någonting om teknologi. Om någon, mot förmodan, stöter på till exempel en CD-skiva beskrivs det i boken som " (...) tunna silverplattor med hål i mitten."Eller "Som statyerna av små kvinnor, med blont hår och långa magra armar, som stirrar ut med stora, döda ögon." - barbie-dockor - "Och det finns en annan staty av en tjock gubbe med vitt skägg och röda kläder. Han ser ut som en pirat, för bara pirater klär sig i en ända färg, men på etiketten på sockeln står det 'Sjungande tomte'. Han kanske var en riktigt otäck piratboss som sjöng medan han hackade sönder folk?" Jag fick ett ordentligt skrattanfall när jag läste det sista citatet.

Vem skulle tro att en blandning av klimatfrågor och pirater skulle bli bra, men den här boken är en av de bästa jag har läst på länge. Den är rolig, fängslande och inspirerande - och inte någon kärlekshistoria, så den är okej för för lite yngre läsare. 

Antal sidor: 318     Betyg: Annorlunda

Nästa bok i serien heter Piraternas skatt.

söndag 16 september 2012

Bokbloggsjerka 14-17 september

Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?


För det första så är jag som besatt av SF/fantasy-genren. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt varför, jag bara fastnade för det. Det handlar nog mest om min personlighet än om någon specifik bok som fångat mitt intresse. Jag har nämligen en ganska livlig fantasi, och jag brukar tänka ut slut - och fortsättningar - på böcker som jag tycker om. Om boken redan handlar om övernaturliga väsen, eller något annat som inte existerar, så blir det mycket roligare att dagdrömma om det sedan. Då kan bokstavligen vad som helst hända.

För ett tag sedan läste jag en bok - och efter det jag precis skrivit tror jag nog att ni vet vad som hände; jag tog en paus i allt läsande, i och med att jag hade mycket läxor att göra, och "svävade iväg" lite. Poängen är att när jag väl började läsa boken igen så slutade boken exakt som jag hade fantiserat ihop, och då menar jag verkligen exakt! Antingen så är det ett sammanträffande eller så har jag gått och blivit synsk. Fast, i och för sig har det inte hänt något sådant igen efter det.

Bilden är från bloggen Enjoy the liife.

För övrigt så kan jag läsa nästan allt, även om jag helst håller mig till ungdomsböcker. Jag har aldrig slutat att läsa en bok mitt i, oavsett hur dålig den är, och även serier brukar jag läsa ut. Det är som att jag, på något sätt, ser det som ett misslyckande; att inte läsa färdigt en bok. Dessutom stör det mig något kopiöst att inte få reda på hur boken slutar.

Mer om denna veckans bokbloggsjerka hittar du här.

fredag 14 september 2012

Bokugglan

Den här veckans bokbloggare är (*trumvirvell*)...



Om det ändå vore så här soligt året om!


Om bokbloggerskan: 
Tova har bloggat sedan i mars 2009, om man kan kort sagt säga att hon har kommit ganska långt sedan dess. Hon har blivit intervjuad till tidningen Kamratsposten (KP), är med i Bokmässans bokcirkel i år samt är aktiv på både sin egen blogg och de olika utmaningar som slängs runt ute på nätet. Bokugglan var den första bloggen som jag började följa på riktigt och har inspirerat mig till många av mina inlägg.

Så varför fastnade jag för Bokugglan?
Tova skriver intressanta inlägg med varierat innehåll, med allt från bok-recentioner till bokbloggarskolan - vilket är tips om hur man kan göra sin bokblogg bättre. Hon skriver på ett roligt och engagerat sätt, vilket gör att jag inte vill sluta läsa!

För övrigt...
... var det Bokugglan som kom på idén till Bokbloggargänget. Mer info finns på hennes blogg; här.
Du kan även följa Bokugglan på Facebook och Twitter!

tisdag 11 september 2012

Piraternas fånge - sneak peak

Jag ska snart lägga upp en recension på boken Piraternas fånge, men det är ett superkul citat från boken som jag bara måste visa er, och jag kan inte vänta:

"Katt försöker hoppa upp på en av de lägre travarna, men han hoppar kvickt ned igen när den börjar svaja
'Var försiktig!' säger herr Saravanan. 'Det där är Harry Potter-böcker. Jag har ett halvdussin historiker som slåss om att få lägga beslag på dem.'"

Den här boken utspelar sig alltså hundra år framåt i tiden, då nästan hela världen är översvämmad. Det är bara historiker som har någon aning om hur man levde innan översvämningen samt att det inte finns någon användbar teknologi kvar. Nästan alla elektroniska apparater är förstörda, vilken hemsk framtid! Ja, jo... och det där med översvämningen låter ganska hemskt också.

söndag 9 september 2012

HP är oövervinneligt!

Utan några krusiduller; Det här måste ni läsa!!!

(Boktjuven har skrivit ett jätteroligt inlägg om Harry Potter-filmerna).

Bokbloggsjerka 7-10 september

Vad läser du just nu?

Jag tänkte testa att vara med i Annikas bokbloggsjerka. Jag vet inte riktigt var det innebär, förutom att man ska svara på en ny fråga varje vecka, kommentera hennes inlägg tillsammans med urlen till ditt eget inlägg och sedan kolla vad de andra bokbloggarna har skrivit. Personligen tycker jag det låter ganska kul, så det är värt ett försök. 

Den första frågan är "Vad läser du just nu?". Om du frågar mig så är den frågan lätt som en plätt.

Så vilka böcker läser jag nu då?:

  1. Jag har nästan läst klart Emily Diamands, Piraternas fånge. Jag kommer lägga upp ett inlägg om den snart, så håll ögonen öppna.
  2. Jag ska snart börja läsa Oliver Twist av Charles Dickens, som är en av böckerna jag ska läsa i Pocketlover's tre-på-tre-utmaning.
  3. Lite läskigt omslag.
  4. Och sist men inte minst så har jag äntligen fått tag på boken The Medusa plot, av Gordon Korman. Den och den följande serien ska vara fortsättningen av 39 clues-serien. Jag längtar efter att hinna läsa den! Jag undrar om den håller måttet dock; första serien satte ribban rätt så högt.


fredag 7 september 2012

Boktjuven


Har Boktjuven ritat den här, eller är den tjuvad? I vilket fall är den otrolig.
 Påminner mig lite om bilderna i LasseMajas dektektivbyrå-böckerna

Om bokbloggaren/bokbloggerskan:
Som ni säkert märkt så är veckans bokbloggargängare - kul ord va? Jag kom på det alldeles själv! - Boktjuven!!! Hon började blogga i december förra året och har verkligen kommit igång med bloggandet under det här året - från 11 inlägg till 445, det är inte så illa.

Vad jag tycker om bloggen:
Först och främst; jag älskar namnet! Och idéen om att "tjuva" saker från böcker du läst är superkul, men jag har dock saknat det i de senaste inläggen. Boktjuven recenserar böcker för alla möjliga åldersgrupper och hennes texter är roliga att läsa. Hennes övriga inlägg är däremot inte särskilt intressanta - inget illa menat. Om det är för att hon är - typ - tio år äldre än mig eller för att hon bor i en annan del av Sverige vet jag inte.

Mer om bokbloggargänget finns här!
Och om du vill veta mer om Boktjuven kan du kolla in hennes facebook-sida och henne twitter @Boktjuv.

tisdag 4 september 2012

Pojke Flicka

Har du en kusin som går dig på nerverna? När du har läst denna boken kommer du vara glad att det inte är värre - typ, en gangstergrabb med kass attityd som dessutom har blivit förtjust i att klä sig - och bete sig - som en tjej!


Av Terence Blacker, Tiden
Matthew Burton är en tretton år gammal pojke som bor i ett typiskt medelklass samhälle i dagens England. Där bor han tillsamman sina med sina föräldrar, som har lite ombytta roller; Matthews mamma jobbar heltid och hans pappa tar hand om allt hushållsarbete. Förutom det så vill de - och alla andra vuxna - att allt ska vara "normalt"; killar ska vara tuffa och tjejer ska vara snälla. Folk växer upp i tron om att flickor är ömtåliga och försiktiga, och om någonting händer antar man att direkt att det är den närmaste kille inom en hundra meters-radie som bär skulden. Så länge alla är eniga om det så funkar det ganska bra, men strax innan skolan börjar igen efter sommarlovet dör Matthews moster och han tvingas dras med sin ohövlige kusin Sam. Själv tycker Sam att han är den tuffaste killen på planeten, i och med att han är den stora gangstern "Krasch" Lopez' - som sitter i fängelse - son, och han är i desperat behov av att bevisa det. Det råkar också vara så att Matthew är ledaren för "Uthusgänget", det närmaste ett "gäng" som finns i staden, och Sam gör vad som helst för att bli en medlem. Ironiskt nog är Sams utseende gaska feminint; han är kort, spinkig, har blont hår som når honom till axlarna samt att han är mil från puberteten, trots att han är lika gammal som Matthew. Det ger "Uthusarna" en idé. För att Sam ska sluta hänga efter dem ska de ge honom en uppgift som ingen av dem tror att han kommer att acceptera; eftersom ingen i staden vet vem Sam är ska han klä ut sig till en tjej, och dessutom leva som en flicka en hel vecka...

Boken är uppbyggd av bara parallellhandlingar, vilket gör den rolig att läsa eftersom man får se samma berättelse ur många olika synvinklar och med fantasirik variation i skrivandet; baserat på karaktärens personlighet. Pojke Flicka är en tankeväckande bok som skildrar ojämlikhet och genus i dagens samhälle på ett nytt och kreativt sätt. Jag läste boken för första gången när vi hade så kallade "boksamtal" i skolan, och det var nätt och jämnt att jag kunde låta bli att fortsätta läsa längre än till den angivna sidan. 

Antal sidor: 284     Betyg: Tankeväckare

Jag hittade en superbra recension av denna boken på "Älvdalens ungdomsblogg"! 

Lästa böcker från A till Ö

-A-

-B-

-C-

-D-
De vassa tändernas skog, Carrie Ryan
Divergent, Veronica Roth
 - Insurgent
Den sista utvägen, Karina Berg Johansson
De utvalda - Tankeläsaren, Kristin Cashore
 - Monstrets dotter
 - Hemligheternas rike

-E-
Erebos, Ursula Poznanski

-F-

-G-
Genom dina ögon, Stephenie Meyer
Gitarrbus 1, Ulrik Lundström och Jan Utbult
 - Gitarrbus 2

-H-
Harry Potter - och de vises sten, J.K. Rowling
 - och hemligheternas kammare
 -  och fången från Askaban
 - och den flamande bägaren
 - och fenixorden
 - och Halvblodsprinsen
 - och Dödsrelikerna

House of Night - Vampyrens märke, P.C. Cast & Kristin Cast
 - Sveket
 - Utvald
 - Svart Ängel
 - Jagad 
 - Frestad
 - Bränd
 - Uppvaknandet
 - Ödet

Heroes of Olympus - The lost hero, Rick Riordan
 - The son of Neptune

-I-
I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell

-J-
Jag väntar under mossan, Amanda Hellberg

-K-

-L-

-M-
Molnfri bombnatt, Vibeke Olsson

-N-

-O-

-P-
Percy Jackson - född till hjälte, Rick Riordan
 - Monsterhavet
 -Titanernas förbannelse 
 - Kampen om labyrinten
 - Kampen om Olympen

Personer du kanske känner, Jay Asher och Carolyn Mackler
Piraternas fånge, Emily Diamand
 - Piraternas skatt

Pojkarna, Jessica Schiefauer
Pojke Flicka, Terence Blacker

-Q-

-R-
Rubinröd, Kerstin Gier
 - Safirblå

Rör mig inte, Tahereh Mafi
 - Rädda mig inte

-S-
Skriv om och om igen, Katarina Kujuck och Ylva Karlsson
Sagan om Belgarion - Stenens väktare, David Eddings
 - Profetians tid
 - Besvärjarnas kamp
 - Rivas drottning
 - Ödets fullbordan 

Sagan om Mallorea - Belgarions son, David Eddings
 - Morgoernas kung
 - Demonen i Karanda
 - I Zandramas spår
 - Sierskan från Kell

-T-
Temeraire - hans majestäts drake, Naomi Novik
 - Jadetronen
 - Svartkrut och eld

The short second life of Bree Tanner, Stephenie Meyer
Twilight, Stephenie Meyer
 - New Moon
 - Eclips
 - Breaking Dawn

-U-
Utvandrarna, Vilhelm Moberg

-V-
Vår katastrofala historia, Jess Rothenberg

-W-
Washington D.C., Meg Cabot
 - Nu eller aldrig

-Z-

-Å-

-Ä-

-Ö-

- 1 2 3... -
39 clues, Olika författare för respektive bok.