Då var det dags för bokbloggsjerka igen, och veckans fråga är följande:"Återigen har jag hämtat inspiration till veckans jerka från ett av Peter Rozovskys inlägg på Detectives Beyond Borders: ”What have you learned from Crime Novels?”
Då jag är väl medveten om att långt ifrån alla vurmar för deckargenren så kan ni naturligtvis applicera frågan på vilken genre ni vill."
Som jag tidigare nämnt så är jag inte särskilt förtjust i deckare - av någon anledning som även är dold för mig, samtidigt som jag fallit huvudstupa för Fantasy-genren. Men vad har jag då lärt mig av fantasy-böcker? Beblanda dig inte med vampyrer? Att det finns en möjlighet att jag kan vara en häxa som kontrollerar ett specifikt element? Eller så kanske jag till och med är dotter till en grekisk gud? Nej, allt det där låter bara som nonsens.
Det som jag gillar mest hos fantasy-böcker och det som jag har lärt mig av dessa är väldigt enkelt, men har också påverkat mig mer än vad jag själv har insett; att ingenting är omöjligt. Det behöver inte innebära att Harry Potter kommer att svassa in på min skola och förvandla mina lärare till paddor bara genom att svänga på sin trollstav, utan det enkla faktum att en 15-årig tjej kan starta en blogg - bara sådär - och skriva om vad hon vill. Att jag har en möjlighet att bli allt ifrån lastbilschaufför till hjärnkirurg när jag blir äldre. De förmånerna hade man inte för 200 år sedan, och allt har kommit till tack vare människans beslutsamhet, mod och fantasi.
Fantasy tycker jag är en genre som, om jag inte redan haft det, skulle ha lärt mig att ha ett öppet sinne :)
SvaraRaderaJo, det är nog en av anledningarna till att jag är så förtjust i fantasy :)
SvaraRaderaDet är det som är så kul med jerkan; man inser inte saker och ting förrän någon får en att tänka efter - ordentligt.
RaderaGulligt! Du låter som min sambo när han ska försvara fantasy-genren inför mig (som i för sig inte har något emot fantasy men läser hellre sci-fi). ^.^
SvaraRaderaOch det är ju sant, ofta handla fantasy berättelser om en helt vanlig kille eller tjej (men oftast killar) som eventuellt växer up och blir mäktig och extraordinär. :D
Personligen vet jag inte skillnaden mellan si-fi och fantasy, därför skriver jag oftast det som SF/Fantasy ;)
RaderaMärkte att du skrev "men oftast killar." Jag har inte tänkt på det förut. Det är ju helskumt egentligen; varför är det nästan altid killarna som framstår som hjältar? Det är Harry Potter, Percy Jackson, Eragon och Edward har ju räddat Bella minst hundra gånger! Det är något som är fel...
Jag gillar ditt svar på jerkan! Klokt tänkt. ;)
SvaraRaderaSV: Nejnej! ;)
Jag började skriva inlägget på skolans dator och sen uppdaterade jag det när jag kom hem, därför blev det en sån "sen" tid. :)
Haha, vad knäppt :) Sorry, det kan hända alla. Jag är tvungen att skriva alla mina inlägg hemma; skolans datorer klarar inte av att logga in på blogger. Man kan kort sagt säga att skolans datorer inte är av den bästa kvalitén ;)
RaderaJa vi lär oss allt tänkbart genom böcker, och visst är det sant att bara man har viljan så är det mesta möjligt!
SvaraRaderaSå kan man också se på fantasy, ja. Men om man vill det tillräckligt mycket, är det för mycket begärt att man skulle kunna förvandla någon till en padda? :)
SvaraRaderaMan kan alltid hoppas i alla fall ;)
RaderaFast, i och för sig; om jag kan förvandla någon till en padda så kan ju de förvandla mig :/
Jag har det nog bra som jag har det trots allt...
Fantasy-genre är, tror jag, så pass bra för att just som du säger är allt möjligt och allt får vara möjligt. I jämförelse med deckar-genre finns det ju vissa ramar man ska hålla sig till. I fantasy finns det möjlighet att ta ut svängarna mer. Eller?
SvaraRadera/Nathalie Sjögren
Sure! Dessutom tycker jag att deckare nästan alltid bara har ett möjligt slut, medan fantasy-böcker kan sluta hur som helst - bokstavligen :)
SvaraRadera