Genom dina ögon

Föreställ dig jorden... som en planet utan krig. Utan svält. Där alla behandlas med respekt. Ingen dricker alkohol eller tar droger och ingen använder våld av något slag alls. Ingen. Världen är underbar som sådan, det enda problemet är; att det inte är vår värld längre.

Det börjar med slutet, slutet för människan vars kropp hon tagit över. Hennes kropp. Början är slutet, så är det alltid, och det är hon beredd på. Men ingen hade kunnat förbereda henne på vad som kom att hända sedan. All den smärta som hennes värdkropp, nej; hennes kropp - Vandrarens kropp, hade fått uthärda. Och ännu värre... den förra ägaren av kroppen - Melanie - "pratar" med henne och kämpar emot henne. En omöjlighet som Vandraren måste stå ut med för att kunna få ut information om de sista levande människorna på jorden. Något som Melanie är fast besluten att dölja.

Av Stephenie Meyer, Damm förlag

De så kallade "själar" är i grund och botten fredliga varelser. De har inga naturliga fallenheter för våld eller förstörelse och de kan inte heller ljuga. De har dessutom inte någon hierarki; eftersom de ser varandra som jämnlikar. Trots detta är deras enda chans att överleva; krig. Deras kroppar består bara av silvriga snören, oförmögna att överleva exponerade för det alla universums världar har att erbjuda. Men deras hoptrasslade kroppar är perfekt för att ta över andras. Att ta sig in i andras medvetande, koppla in sig till olika nervcentra, ta över var enda cell i en kropp, oavsett vilken slags varelse det är. Hittills har de tagit över nästan nio världar, den ena mer fantastisk än den andra. Men den mest underbara platsen av dem alla bjöd också störst motstånd; Jorden. En övertagning som tycktes vara enkel förvandlades till ett blodbad då människorna väl blev medvetna om vad som hände, men tyvärr så var det då redan försent. Kriget om vår värld är förlorat. 

Men kampen om framtiden fortsätter i skuggorna...

Om ändå jorden kunde vara perfekt. Varken våld eller svält. Men vore det inte otroligt tråkigt? Jag menar, om man inte fick lite dåliga nyheter då och då så skulle man ju inte uppskatta det bra som händer lika mycket. Jag säger inte att man ska spränga atombomber dagarna i ända, men bryta ett ben eller misslyckas på ett matteprov räknas också som dåliga nyheter. Boken har en stark och tankeväckande handling som får en att uppskata den värld vi lever i och som får mig att önska att jag vore mer mån om, inte bara naturen, men också personer i min omgivning. Tack vare den annorlunda handlingen har Meyer lyckats få in många intressanta inre dialoger och hon har klarat av att skriva boken på ett skojfriskt sätt, precis som alla hennes böcker, trots att berättelsen är allvarlig. Två tummar upp. Jag önskar att jag hade en tredje hand också! 

Antal sidor: 606      Betyg: Fastklistrad