torsdag 1 november 2012

.Ebbas skrivskola - Noveller

Först och främst, innan du har någon användning av följande tips så måste du ha en bra idé; du måste veta vad du vill skriva för historia. Därav starten av Skrivutmaningen, så kolla där om du inte kan komma på något!

Noveller är i allmänhet ganska korta berättelser, allt från en sida till 20 sidor, eller mer. Historien börjar på en gång, som om du hoppar på ett tåg i farten, och läsaren får reda på historiens bakgrund med hjälp av så kallade tillbakablickar, då man tittar tillbaka på något som redan har hänt. Man använder sig även av förflyttningar i tid och rum; i stället för att skriva "och sedan, och sedan, och efter det" så hoppar man helt enkelt över ett stycke. Till exempel om Monika ska till skolan på morgonen skriver man hur hon har det hemma och när hon är i skolan, man skriver kanske inte åkturen till skolan, då den inte fyller någon funktion i berättelsen.

Tillbakablick
Hon hade också haft turen att Tim fick influensan dagen innan han skulle åka. Fanny kunde fortfarande höra sin pappas arga röst.



-       Vad menar du med ”kan inte åka”? Är du inte tuff nog för att stå emot en liten förkylning?
-       Men för fan, pappa! Jag har ju influensan!
-       Det kan inte vara så farligt Tim. Dessutom har vi betalat dyra pengar för det här lägret och du ska gå!
-       Fan heller! Jag tänker inte röra mig ur fläcken!
Efter det upptäckte de att jag stod utanför dörren till Tims rum och sa åt mig att gå.

Trots allt hon hade gjort för att komma hit kände hon sig fortfarande som en fegis, ingenting hade förändrats. Hon var fortfarande samma Fanny hon var för två timmar sedan, när hon steg på tåget till Eskilstuna.

Förflyttning i tid och rum

Kim vann dessutom kanot racet, med Fanny i samma kanot. Det är en enorm prestation, inte bara för att de tävlade mot killar, som var dubbelt så stora som de själva, utan för att Fanny inte hade suttit i en kanot i hela sitt liv, i alla fall inte utan att ramla i vattnet. Men segern glömdes snabbt bort och redan samma kväll var allt precis som det varit enda från början.

Det var helt tyst i stugan. Fanny satt i sin säng och tittade ut mot solnedgången. Då och då tittade hon ner på de andra tjejerna från sin överslaf. De var fyra stycken, de enda tjejerna på hela lägret. Det var Fanny, en kaxig tjej som heter Kim, Siri - en tjej från Värnamo som inte verkar ha varit på något annat än flickscouterna i hela sitt liv - och en tjej som luktar dillchips. Alla verkade vara 14 år, men Fanny visste inte. Ingen hade sagt någonting på hela kvällen, förutom Kim, som bara hade klagat på att det inte fanns någon mobiltäckning, vilket började gå Fanny på nerverna.

De flesta av er vet säkert redan att om någon pratar i en berättelse kallas det för en dialog, men visste ni att det även finns inre dialoger? Det är när en person "pratar med sig själv." Alltså, inte högt utan i huvudet. Sen så finns det även inre monologer, vilket kort och gott kan förklaras som personens tankar.

Dialog

-       Hej älsklingen, hur är det?
-       Det är bara bra mamma, och själv då?
-       Åh, det är som vanligt, sa hon med en glad röst men Fanny var säker att hon kunde höra en dold suck i slutet av meningen.
-       Hur är det med Tim?
-       Han mår bra. Han är bara lite nedstämd över att han inte fick det där jobbet.
-       Blev han nekad igen? Det var hans tredje jobbansökan den här månaden.
-       Nåja, det blir säkert bra, nu lät hon mindre övertygad. Hon och pappa hade stöttat Tim de senaste 12 åren, med pengar och bostad, och nu börjar pengarna sina. Fanny borde veta, för hon brukade sköta familjens bokföring efter att hon hade tagit studenten.
-        Men, du, jag ringde egentligen för att prata om dig. Jag fick din inbjudan nyss och…
-       Vad bra. Kan du komma på bröllopet?
-       Vi ska försöka, du vet hur din fars jobb är, han är ständigt upptagen. Men, jag var bara tvungen att fråga om du verkligen har tänkt igenom det här? Jag menar, är Kim verkligen den rätta för dig? Hon är så… så Kim och, hur ska jag säga det här? En tjej.
-       Mamma, vi har pratat om det här. Kim och jag har varit ihop i sex år, vi vet vad vi gör. Dessutom är det mitt val och inte ditt. Nu, om du ursäktar, så måste jag jobba. Jag har mycket kvar att göra inför lanseringen av den nya bilmodellen.



Inre dialog

Flickans kinder blev rödare ju längre tiden gick. Hennes ögon tårades och det tog inte lång tid förrän hon började hickgråta som vissa tjejer gör.
-       Hon får skylla sig själv som kom hit till lägret. Att vara en kvinna i en mansvärld är svårare än vad man tror, det har jag fått lära mig den hårda vägen.
-       Men jag kanske ska hjälpa henne.
  • Nej, jag har det illa nog som det är, att hjälpa en utböling förvärrar bar allt. Hon får klara sig själv. 



Inre monolog  

-       Är du redo att ha roligt på lovet Kim? sa hennes mamma med den nasala rösten hon brukar ha när hon börjar lugna ner sig från ett gräl.
-       Ja, men jag är ju tvungen att vara på den här tristessen du kallar ett läger.
-       Var nu inte så barnslig. Det här lägret kommer att göra dig gott. Du kommer lära dig att ta hand om dig själv, samtidigt som du får vett nog att uppskatta din gamla mamma.
Kim gör si, Kim gör så. Aaargh, jag blir galen!
Sådär har det varit ända sedan Kim föddes. Hennes mamma blir aldrig nöjd. Kim är alltid en besvikelse i hennes ögon.
Men jag antar att det blir så när man har oturen att få världens största feminist till mamma.

Hur du beskriver personer och omgivningen i din novell har också stor betydelse; för att få bättra variation i din text kan du försöka använda dig av gestaltande beskrivningar.

Vanlig beskrivning
"Pelle blev mobbad i skolan i skolan" = en beskrivning av hur Pelle hade det.

Gestaltande beskrivning
"När Pelle närmade sig skolan fick han ont i magen och redan på skolgården fick han flera hårda knuffar." - lite skillnad, eller hur?

Noveller skrivs i tredje person, det vill säga hon/han/hen och ska handla om någon form av problem som utvecklas under historiens gång, men blir löst i slutet.

"Novellkurvan," eller novellens dramaturgi.
  1. Inledning - Här presenteras huvudpersonen/huvudpersonerna och deras miljö samt problemet.
  2. Upptrappning - konflikten ökar och problemet verkar omöjligt att lösa. Hur kommer det sluta?!
  3. Vändning - Huvudpersonen/huvudpersonerna kommer på hur problemet kan lösas; de kommer till insikt eller får en aha-upplevelse.
  4. Avslutning - Äntligen fixar allting sig; killen får tjejen, mördaren grips. Det är även nu som sensmoralen med berättelsen kommer fram.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad kul att du vill kommentera mitt inlägg!

Alla inlägg granskas innan de publiceras, så om du vill ställa en fråga till mig men inte vill att det ska komma upp på bloggen kan du bara skriva det i kommentaren så raderar jag den istället. Men självklart så svarar jag på din fråga ändå.