Vem är ond?

En oskriven bok 
varje blad vit
varken historia, tanke eller känsla.
Jag skriver med bläck
om ont och gott
i svart och vitt, hur du är.
Att du väljer själv
säger jag högt
men i skuggan vilar en sanning;
berättelsen är min
varje ord har jag skrivit
...

Detta är utan tvekan den bästa dikten jag har skrivit i hela mitt liv, men trots det kan jag inte komma på ett bra slut! Är det någon där ute som kan komma på en bra sista mening till dikten?